söndag, januari 30, 2011
Ang. kommentarer
Tidigare kommenterare till föregående inlägg kanske undrar varför kommentaren i fråga togs bort. Detta för att jag inte vill att bloggen ska utvecklas till ett politiskt krig eller dyl, eller någon form av politisk pajkastning. Använder bloggen till stor del för att bli av med aggressioner över världens ofantliga orättvisor och negativa energi. Vare sig det är Palestina (som område, stat, eller vad världen nu väljer att kalla det, åtminstone är jag rätt säker på att Palestinerna vill att Palestina ska erkännas som enskild stat) eller Israel som gjort fel gör det mig ideligen lika förbannad.
fredag, januari 28, 2011
Deprimerande samhälle
Alltså jag förstår inte hur människor förmår att leva i den här världen utan att bli totalt nerdragna i ett evigt mörker, eller det kanske de redan blivit utan att veta om det / erkänna det, eller så är det som Buddha sa, att livet är ett lidande, vilket jag i och för sig kan förstå till och från. När allt känns som mest bra då lider man för att man inte vill försvinna från jorden, tvärsom när allt känns mindre bra. Det är ett jäkla vågspel.
Ute i världen krigar folk, dör folk, lider folk för någon annans lycka. I Israel till synes gläder sig människor över att de ockuperar andras mark, de spränger sönder hus av den enkla anledninen att de tror, eller nej, de "vet" att det finns terrorister däri. De fortsätter att uppföra bosättningar på den mark de ockuperat och det ger ju inga andra signaler än att de inte tänker ge upp. Jag menar inte att jag är emot judar, jag är inte emot någon religion/etnisk grupp/dyl, däremot är jag emot orättvis behandling och krig.
Jag minns när de på nyheterna för några år sedan visade hur demonstranter stod och skrek över bosättningar, det var det nyheten handlade om, att de skulle rivas. Men i själva verket skrek de mot att de skulle rivas. Jag förstår inte hur så många kan ha en så vidrig bild av att ockupation ska tillåtas genom att inte riva bosättningar.
Mitt engagemang för ett fritt Palestina kom i samband med samhällskunskapen i gymnasiet i början av seklet. Tydligen tog (?) Storbrittannien delar av Palestina och gav åt det judiska folket (vill fortfarande trycka på att jag inte är emot judar, utan enbart de i den israeliska staten och de nationalistiska individer som indirekt/direkt är för ockupation) för att de tyckte synd om dem. Precis som Nord- och Sydkorea där varken USA eller dåvarande Sovjet ville ta ansvar för den splittring av landet de gjort, tog inte heller Storbritannien ansvar för sin ockupation av Palestina som de sedan gav åt det judiska folket. Förbannat fegt och oansvarigt.
Till och från hör man på nyheterna hur EU, USA och diverse andra länder fördömmer Israels ockupation och den pajkastning av bomber som sker mellan Palestina och Israel (vem som ens började pajkastningen tänker jag inte gå in på här), men ingen gör något. Ibland åker USAs president ner och försöker medla men inte händer något nytt. Om nu USA är sånna världspoliser varför skickar de då inte dit tjugotusen soldater som får sätta P för ockupationen? Det var ju precis vad de gjorde mot Irak. Ligger säkert något som rimmar på pengar i bakgrunden.
Ska vi då ta en titt på Sverige så blir det klart ännu mer deprimerande. Våld, oprovocerat som provocerat. Inte fasen törs man gå ute på stan efter mörkrets inbrott, inte ens här i Falun. Blir man rånad / nedslagen är det ändå ingen som gör något annat än gå förbi och titta. Sen att dessa vittnen får leva med det dåliga samvetet resten av sitt liv gör väl bara dem deprimerade men det är deras fel.
Ni får ursäkta mitt otroligt pessimistiska och politiska inlägg från en som egentligen är helt politiskt ointresserad och hellre vill sprida glädje världen över, men när folk lider och behandlas orättvist kan jag helt enkelt inte sitta still.
Ute i världen krigar folk, dör folk, lider folk för någon annans lycka. I Israel till synes gläder sig människor över att de ockuperar andras mark, de spränger sönder hus av den enkla anledninen att de tror, eller nej, de "vet" att det finns terrorister däri. De fortsätter att uppföra bosättningar på den mark de ockuperat och det ger ju inga andra signaler än att de inte tänker ge upp. Jag menar inte att jag är emot judar, jag är inte emot någon religion/etnisk grupp/dyl, däremot är jag emot orättvis behandling och krig.
Jag minns när de på nyheterna för några år sedan visade hur demonstranter stod och skrek över bosättningar, det var det nyheten handlade om, att de skulle rivas. Men i själva verket skrek de mot att de skulle rivas. Jag förstår inte hur så många kan ha en så vidrig bild av att ockupation ska tillåtas genom att inte riva bosättningar.
Mitt engagemang för ett fritt Palestina kom i samband med samhällskunskapen i gymnasiet i början av seklet. Tydligen tog (?) Storbrittannien delar av Palestina och gav åt det judiska folket (vill fortfarande trycka på att jag inte är emot judar, utan enbart de i den israeliska staten och de nationalistiska individer som indirekt/direkt är för ockupation) för att de tyckte synd om dem. Precis som Nord- och Sydkorea där varken USA eller dåvarande Sovjet ville ta ansvar för den splittring av landet de gjort, tog inte heller Storbritannien ansvar för sin ockupation av Palestina som de sedan gav åt det judiska folket. Förbannat fegt och oansvarigt.
Till och från hör man på nyheterna hur EU, USA och diverse andra länder fördömmer Israels ockupation och den pajkastning av bomber som sker mellan Palestina och Israel (vem som ens började pajkastningen tänker jag inte gå in på här), men ingen gör något. Ibland åker USAs president ner och försöker medla men inte händer något nytt. Om nu USA är sånna världspoliser varför skickar de då inte dit tjugotusen soldater som får sätta P för ockupationen? Det var ju precis vad de gjorde mot Irak. Ligger säkert något som rimmar på pengar i bakgrunden.
Ska vi då ta en titt på Sverige så blir det klart ännu mer deprimerande. Våld, oprovocerat som provocerat. Inte fasen törs man gå ute på stan efter mörkrets inbrott, inte ens här i Falun. Blir man rånad / nedslagen är det ändå ingen som gör något annat än gå förbi och titta. Sen att dessa vittnen får leva med det dåliga samvetet resten av sitt liv gör väl bara dem deprimerade men det är deras fel.
Ni får ursäkta mitt otroligt pessimistiska och politiska inlägg från en som egentligen är helt politiskt ointresserad och hellre vill sprida glädje världen över, men när folk lider och behandlas orättvist kan jag helt enkelt inte sitta still.
onsdag, juni 30, 2010
måndag, juni 21, 2010
TV-Spelsmysterier Del 1
1. Varför i hela friden går Mario inte bara runt alla gombas när de kommer stormandes mot honom?
2. Vad exakt sitter blocken fast i? Varför kan Mario inte bara klättra upp på sidan i stället för att smälla huvudet rätt i?
3. Och för oss hälso- och sjukvårdsfolk. Varför får Mario inte hjärnblödning av att smälla huvudet i solida stenblock? Vem ska då hångla med prinsessan Flugsvamp i slutet?
måndag, maj 31, 2010
fredag, januari 01, 2010
Gott nytt år
En tribut till de som inte kunde följa ända till 2010, och en tribut till de som slåss i motvind.
fredag, november 27, 2009
Disneys negativa idealbilder
Appropå ingenting surfade jag obekymrat in på Dubbningshemsidan och möttes av en bild på en något uppfräshad version av Tingeling (inte låten av Henrik Dorsin utan den lilla etriga älvan från Peter Pan). Det tragiska är hur formatet på Tingeling inte ändrats märkbart på de 56 år som gått sedan filmen hade urpremiär världen över. Bilden visar en pinnsmal Barbie-liknande figur utan några skavanker, rynkor eller annat som många ytliga individer tycks störa sig på.
Jag fattar inte hur det kommer sig att samhället ser så illa ut än idag. En sak att fotomodeller ser ut som de gör, det är deras problem, de är ju för det mesta inte (tror jag i varje fall) riktade till barn och tonåringar där risken för ätstörningar och depression pga fel syn på sitt utseende rimligen borde vara som värst.
Men sen kommer den hord av media riktad till just denna ovanstående målgrupp. Jag menar, vad är det för sätt att visa barn pinnsmala brudar och muskulösa herrar i barnfilmer? Nog för att det kanske är ett sätt att uttrycka könsroller, men det ger ju fler negativa signaler än de eventuellt positiva.
Jag måste själv erkänna hur ytlig jag varit under min uppväxt, hur jag reagerade så fort någon skilde sig ur den så djupt rotade idealbild som finns i samhället. Det var innan jag insåg att mycket av personen man möter finns på insidan, även om många klär sig för att utstråla en viss personlighet.
Något annat som just kom till minnes är de tidningar som är riktade till barn och ungdomar, tror en av dem heter Julia (?), vars omslag pryds av 10-12-åringar beklädda med smink och vitmålade tänder. Jag ställde frågan på ett forum om varför kvinnor sminkar sig och många svarade att utan smink känner de sig ofräscha, vilket jag med facit i hand kan förstå om de nu är så inrotade att man måste sminka sig när man fortfarande är barn. Men jag kan ändå inte förstå hur man kan känna sig fräsch av att kleta in en massa fett och kemikalier i ansiktet.
Nedan ett par bilder.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)