Konsten att överleva i ett hajreservat utan att bita tillbaka

Ja jäklar. Den här bloggen utvecklar sig bara mer och mer till en hatisk hatdagbok mot allt och alla som av någon anledning korsar min väg på fel sida om övergångsstället.
Situationen är denna, man kan tydligen aldrig bli helt nöjd med vad man får nu för tiden. Överallt finns någon form av bortsprungen hajvalp, ett svart får, en grillad ost, eller vad man nu ska kalla det, i detta fallet på mitt jobb. Jag är glad över att ha ett jobb, även om det i sin tur innebär ett flertal dagar av allmän dötid (som borde gått till något bättre). Att jag samtidigt delvis förvandlats till en cynisk, schitzofren, tjatig stressmoj är väl en sak för sig..
Men för att återgå till saken. Jag har kort stubin. Å andra sidan brukar jag försöka hålla nollan (dvs inte gå bärserk så fort stubinen brinner av) i tid och otid. Idag skulle jag prova något nytt, pentra ett Lufthansa-plan. "Kör ut vagnarna till dörren" (märk att dörren kan vara vilken jäkla dörr som helst, flygplansdörr, dörr till plattan, dörr till terminalen...). Så jag kör ut den till dörren, dvs mitt i gaten.
Allt går bra tills jag plötsligt av person (vi kallar henne Yolp) som påpekar nått i stil med att jag gjort fel och att de fått flygvärdinnornas vrede över sig för att jag gjorde "fel" när jag körde ut den i gaten. Person (vi kallar henne Yolp2) hakar på och börjar tjaffsa och skrika, jag säger inget mer än att jag försöker försvara mig med att jag aldrig gjort det tidigare (det var jobbigt nog att försöka lära sig hur och var de förbannade soporna stod och att ens köra vagnen). Innan jag hinner yttra mig dock springer de två ut till bilen och sticker iväg (Yolp och Yolp2 slutar nämligen).
Det som är så förbannat irriterande är hur Yolp alltid ska försöka få hennes aggressiva klagomål (nåns fel är det, nån måste ju ta skiten, jag kan absolut inte leva med skammen att ha gjort fel, så nån gröngöling får ta skiten) att låta som en mer eller mindre vänlig påpekan om hur man kan arbeta på ett bättre sätt ("Nu vet du det iallafall").
Yolp2 är inte precis världens bästa människa heller, känns mer som en avplankad kopia av Akane fast en skadeglad variant. Yolp har tidigare jobbat på ett eget städföretag och verkar därför tro att hon har all rätt att bossa runt mig, trots att vi jobbat där exakt lika länge. Att hon dessutom konstant går omkring och skryter om allt kul som hänt henne (det jag säger verkar typ falla ut genom näsan på typen) och allt hemskt som _hon_ måste stå ut med.
Hade det inte varit för situationen på arbetsmarknaden och att jag i övrigt gillar mitt jobb hade jag förmodligen gett mig av redan innan de två kvarvarande timmarna tog slut.
Jag släpar mig 3 timmar mellan hem och jobb om dagarna, jag släpar kring på andras skit, men hennes kan hon behålla för sig själv.
Jag kan ryta tillbaka, när är frågan, men det kommer, om du nu vågar ryta på mig igen, jävla unge.

Raffaraffa...

Ja då var det midsommar igen, och om det inte vore för att jag dels inte hade något bättre för sig (picnic i regn, nejtack) och att man fick lite extra OB hade jag nog inte jobbat den dagen.
Men sen kommer katastrofernas dagar. ALLT är stängt, biblioteket jag tänkte besöka, museet jag faktiskt hade tid att gå till för ovanlighetens skull, den japanesiska butiken vid rådis, stadshuset, tv-spelsbörsen (nej just ja den finns ju inte längre), webhallen, loppis, han som aldrig är hemma, osv.
Nähäne, och så är man förkyld, när det är sol, cykelväder och allt. Vad tusan ska man hitta på .

Inte blir det bättre av att man måste vara i säng vid 21-tiden för att slippa känna sig som en blyklump på MDorna* imorgon.
Inte blir det bättre av att det är varmt som bara telefonledning ute..
Ja Sakura har det säkert bra uppe i hyllan där det är kallt (I mitt rum är det alltid kallt). Här sitter man och hoppas på en nollspace fläkt att överleva dagen med. Får hoppas den följer med mig imorgon också....


*Flygplanstyp; en avlång sak med motorerna längst bak och ett pentry nästan mitt i kabinen.

En legend går i graven

Teknik Tvspelsbörsen är död. Detta tragiska men ändå lättande beskedet fick jag nu på onsdags morgon. Den avled stilla i sin butik på Klarabergsgatan i centrala Stockholm. Tiotusentals konservativa nostalgiker sörjer denna plötsliga men kanske inte så oväntade händelse. En av 90-talets största legender har nu försvunnit hamnat på andra sidan brandväggen. Många minns denna rörelse som en del i den på 90-talet enorma begagnathandeln av data- och tv-spel som under många år fick kämpa hårt för sin överlevnad mot dåvarande Nintendo-monopoljätten Bergsala AB.
Sedan lågprisbutiker såsom Webhallen tagit över marknaden och många second hand-butiker har sökt sig till näthandeln har konkurrensen tagit i överhand vilket i sin tur lett till Tvspelsbörsens oundvikliga undergång.
Många minns än Tvspelsbörsens storhetstid när de ännu hade en butik kring Skanstull i södra Stockholm. Deras speciella pricksystem för prismärkning förblev väldigt speciellt fram tills de skrapade bort den konservativa yta de haft och satte dit "riktiga" prislappar på spelen istället.
Vart begagnathandeln är på väg i dagens dato är ännu osäkert, men förhoppningsvis lutar det inte åt framtida monopolisering av marknaden såsom många andra handelsbolag tycks luta åt idag.

Pelle Penna, Netro