Legenden om häxorna i Norrflodh

Sist vi lämnade vår namnlöse hjälte för sisådär över ett halvår sedan blev han ledd till ninjornas dal där helt oväntat deras ärkefiender piraterna anföll. Utan deras hemliga vapen - sina elgitarrerer - verkade striden redan förlorad.

Det dröjde inte länge innan ninjornas dal var fylld med pirater. De vällde in från alla möjliga håll. Beväpnade till fingerspetsarna. Alla ninjor slogs förgäves så gott de kunde men blev tillslut övermannade, och fick till sin fasa erkänna sitt nederlag.
Den namnlöse hjälten och den ninja som tidigare räddat honom ur ett tidigare bekymmersamt tillfälle stod långt bak i gruppen av de ninjor som nu stod som piraternas krigsfångar.
Långt bort såg de hur en lång skäggbeklädd man klev fram ur massan av pirater som stod samlade med vapnen hotfullt riktade mot ninjorna. Mannen saknade båda sina händer, istället satt två järnklor på deras plats. Han tittade tyst över området, över sina mannar, över sina fångar, och gjorde ett förskräckligt leende.
Men när han log, var det inte tänder man såg.. de var utbytta mot knivspetsar. Ett fruktansvärt bländande sken kom från hans mun när solen reflekterade sig i de sylvassa knivarna.

"God afton mina ovänner", fräste mannen. "Jag är kapten Huggtand, och ni är numer mina nya slavar. Tyvärr tillåter jag inga nej-sägare här, så vill ni behålla ert huvud på kroppen är det säkrast att ni... lyder"
Ett fruktansvärt kackel följde bland ninjorna. Huggtand flinade elakt men sa ingenting ungefär som om han helt väntat sig reaktionerna.
Den namnlösehjälten stod och tyst konfererade med den okände ninjan.
"Hur ska jag ta mig till häxorna nu tro?", viskade han
"Det finns en lönndörr, stor nog för två. Vi smyger iväg genast så ska jag leda dig dit"
De båda smög försiktigt iväg bort mot en buske i närheten. Ninjan tryckte på en närliggande sten och en dörr öppnades under busken.
"Fort ner", viskade ninjan.
Men så fort hjälten hade hoppat ner, dök en pirat upp och högg tag i ninjan.
"VAD IN I SJÄLVASTE ?!"
"SPRING!", skrek ninjan.
Hjälten sprang allt vad han orkade, så fort att han kände förskräcklig blodsmak i munnen. Han hörde dock ingen som verkade springa efter honom. Han blev orolig för vad som hänt ninjan och sprang försiktigt tillbaka och kikade upp genom dörröppningen. Där möttes han dock av en förskräcklig syn. Ninjan som precis hjälpt honom avrättades mitt framför ögonen på honom.
Han kände sig yr, illamående, förargad, ville nästan springa upp och göra något riktigt vidrigt, otäckt, obeskrivligt mot piraterna... Men han insåg att det var lönlöst...
Han måste ta sig vidare, hur svårt det än var.
När han så kom längre bort svor han att han en dag skulle hämnas den okände ninjan till varje pris. När än det skulle ske.
Nu var dock målet att ta sig till häxorna i norr.
Hur, det hade han ingen aning om, men det... får vi se i nästa del.. Och då får vi även veta hur det gått för prinsessan Yrvig.

Fortsättning följer...