Charmtroll

Jag vet inte det jag. Fått för mig att kontorsbelysning är sådär allmänt charmig, ändå är jag inte så förtjust i tanken att befinna mig mer än nödvändigt inom dess lysradie (heter det så..?). Kan inte vara många på denna jord som håller med mig. Kanske ska starta en klubb för 'bortsprungna individer vars huvudmål i livet är att invadera och byta ut all belysning mot permanent kontorsbelysning' (BIVHiLÄATIoBYABMPK). Med andra ord borde jag om deras mål går i uppfyllelse alltså förevigt gömma mig mig all tillgänglighet av mörka vrår. Man kanske skulle byta ut solen mot en glödlampa. Ingen skulle nog märka nått, det är ju ändå vinter, så det ska ju va typ kallt, och klagar de på kylan i sommar så får väl nån hagalen forskare hävda att växthuseffekten har gift sig (eng: elope) med ozonlagret och flytt till Mars. Vipps vill alla NASA-människor flytta all uppmärksamhet dit, innan glödlampan bränner sönder jordytan och alla slukas upp av ondsinta rymdmonster med punkmumins som växer från hakan.
På tal om ingenting så var det väldigt blött idag. Kanske ska ta med ett paraply iaf, det kan ju faktiskt komma en störtskur, och innan man vet ordet av så dränks gamla stans tunnelbana med sötvatten.
Tjena liksom...

Jag gillar när vinden blåser håret men inte när det piskar regnet i ansiktet.
Jag gillar att se små ljus i djupaste mörker, men inte när ljuset blir för stort.
Jag gillar människor som tackar för något så litet som en upphållen dörr, men inte när man får den i ansiktet.
Jag gillar när människor lyssnar, men inte när någon går därifrån.
Jag gillar tystnad, men inte när det blir för tyst.
Jag gillar musik, men inte när det går i överdrift.
Jag gillar att få vara den jag är, men inte när de stirrar som hökar.
Jag gillar att skriva, något som säkert synes här...

Klocktornets dunkel

Den namnlöse hjälten har precis äntrat det östra klocktornet i hopp om att rädda den stackars prinsessan Yrvig. Han har ingen aning om vad som väntar honom, och det har förvisso inte hans ärkefiende furst Aingus heller någon aning om. Ett otäckt knarrande möter honom då han med darrande steg kliver upp för det första trappsteget. Bakom honom hörs även ett kusligt klirrande. Med en vacker pirruett drar han sitt svärd och förvandlar den tidigare ondsinta vakten bakom till en hög av metallbitar.
Pustande fortsätter han uppför trappan. Regnet smiter in genom de öppna gluggarna i väggarna och gör vissa steg helt livsfarliga att beträda, inte nog för att de blir hala utan även trappsteget själv fräts sönder av det mystiska regnvattnet.
Halvvägs upp i tornet hör han ett skräckslaget snyftande längre upp. Glädefyllt kutar han upp för trapporna men möts nästan genast av en stor järngrind, till synes utan varken gängor eller lås. Glädjen blev kortvarig för får namnlöse hjälte som förtvivlat sätter sig ner med ryggen mot grinden. Men plötsligt hörs ett skratt. Ett skratt som ekar överallt i tornet och får blodet att isa i kroppen på hjälten. Han tittar ner och tittar då skräckslaget rakt in i ögonen på furst Aingus...

Fortsättning följer...

Möggeldamm....

Och DÄR åker en brandbil förbi. Fasen vad jag blir trött på folk som talar före tanken, dvs, säger det mest vettlösa skit utan att tänka på konsekvenserna. Något som resulterade i total nedervärdig sorg och förtvivlan den gångna helgen...
Jag funderade på Moderaternas s.k. jobbpolitik, jamenar den är ju jättebra, vipps så får folk inte råd att vara arbetslösa längre, utan blir numer uteliggare. Poff, där fick vi bort en hel drös med sånna där jobbiga arbetslösa människor (eller inte). Ärligt talat förstår jag inte hur långsiktigt de tänkt på det där. Hade herr finansminster brottom när han gjorde sin budget? En sån där sistaminuten sak som när man råpluggar alla 100 sidor inför tentan? Ännu är jag fortfarande studerande, men mina hopp på att få någon slags ersättning om jag inte kommer in på Banskolan går ju upp i rök då de avlivar studerandevillkoret. Dvs... jag kan bara få ersättning om jag haft jobb tidigare. Och det har jag ju verkligen inte... Hur fjänders tänker de egentligen? Jag vill förvisso inte att folk ska tvingas leva på ersättning, men så som de gör kommer folk att kastas ut i total ekonomisk fördärv... Mer än så tänker jag f.ö. inte gå in på skiten, för då bryter jag min huvudregel att aldrig gå in på politik.

Hmm jahaja, idag var den mest vettlösa dag jag varit med om. Tvingar upp mig tidigt i ottan och tvingas åka och stänga av min annars förevigt pipande väckarklocka... Inte var det bättre att det var rena ärtsoppan utanför huset. Kändes som en stor kanelbulle i huvudet hela dagen.
Mer intressant var det att åka och besöka nystartade Mangakai Nacka. Låg lite sådär lagom ödsligt mitt ute på halvön Kvarnholmen. Det var inte många där men det var det ju inte heller när Täbyfilialen kom igång...

Och för sista gången.... Det var ett jäkla liv då då...

Lajva i Stockholm?

I jämförelse med många andra huvudstäder känns det nästan som att kila omkring i värsta rollspelet när man går omkring i värsta områden, som ikväll, gåendes genom ett dunkel av träd, i fjärran synes Högalidskyrkan (läs Demonkungens Slott) där den onde furst Aingus håller prinsessan Yrvig fången i det östra klocktornet (om man nu vrider på bygget, jag tycker öster tilltalar ganska personligt). Åskan skär genom himlen som en knivägg samtidigt som regnet piskar mot den torra marken som omger slottet. Inte en växt har här vuxit på år och dar, bara synes de
dödsranglande kvarlevorna efter vad som en gång var träd. Inte en själ har beträtt denna yta sedan urminnes tider, endast den djupaste ondskan cirklar kring dens ben som vågar beträda ens närheten...
Där står han, den namnlöse hjälten som man sket i att namnge i början av spelet, han har powertrainat som en jäkla galning och nått den ultimata nivån när man kan använda Blikssvärdet. Och där... där tar han steget, över från marken vars själar ännu lever, för att äntra de dödas domäner..... Fortsättning följer...

Äntligen

Då var det värsta över. Känner mig minst ett kilo lättare (nej jag har inte gått ner i vikt). Äntligen körkortet i hand.. eller en väldigt tråkig lapp med tråkiga färger (är det detta som kallas "lappen"?).

Sentimental?

Tror jag börjar bli sentimental. Tycker det ploppar upp mer och mer suspekta minnen hela tiden i huvudet på sistone. Kanske ska börja skriva en bok när man ändå är i farten...

Mörkret...

Mörket, så vackert men ändå så skrämmande.
Här synes man ej, och andra du ej ser.
En viloplats dit ljuset ej når, en tystnad höljd i dunklet.
Mörkret, så vackert, så skrämmande, så tyst.
Men ändå så långt bort.

En hyllning till (Nord)korea

Jag tycker det är riktigt kusligt hur pass egotrippad den här världen är. Jag förstår inte riktigt jänkarnas aggresiva bestörning över (Nord)koreas* kärnvapenprov. De sitter själva på tonvis med stridsspetsar redo att förvandla hela jorden till damm genom en knapptryckning. Är det nån skillnad när ett annat land plötsligt råkar ha det? Är det nån slags oskriven monopol på skiten eller? Har för mig att mängder av andra länder har minst en sån där mördarbomb, men inte har de fått nån slags sanktioner för det. Och varför blir det alltid ett sånt himla liv från just jänkarna så fort någon utanför deras gränser råkar nysa...
Varför har de massa skumma baser i andra länder? Hade jag haft makten i något sådant land hade jag minsan jämnat deras hemliga baser och suspekta flygbasmakapärer med marken på sekunden. Och hade de sagt sitt veto eller vem vet vad mot mitt land och bombat mig med flygvapen som de alltid tycks göra så hade väl världen förhoppningsvis reagerat, eller gått under framför Bush' nerblodade fötter.
Det finns förvisso vettiga människor i landet i väst, ett par kusiner och andra släktingar jag aldrig träffat, och de vettiga vänstermänniskor som vågar stå utanför. Men när får väl de göra sin röst hörd. Tyvärr tyckte ju alltför många att Bush skulle ha en till mandatperiod för att han gjorde sig kvitt de där terroristerna i öst. Frågan är vad det är han egentligen slåss emot. Tack vare honom har ett enormt masshat mot muslimer världen över fötts, något som får mig att börja bli riktigt mörkrädd..
Även om jag inte gillar kärnvapen alls tycker jag ändå om att (Nord)korea faktiskt vågar stå emot en sån terroriststat (eller vad man nu ska kalla det) som USA. För det är det inte många som verkar våga göra. Jamenar, när Sverige börjar ge med sig för jänkarnas krav på nersläckning av hemsidor på svensk mark. Då vet man ju inte vart det leder....

*(De som känner till Koreas historia vet säkerligen hur det ligger till och eftersom jag gärna ser ett enat Korea väljer jag att parentesera det tidigare nämnda)

Över och ut...

....

Orka...