Konsten att beröra

Jag undrar om det finns något som kan beröra en person så pass mycket som musik. När iprenmannen sjunger blir vi galna av skräck och gömmer oss bakom soffan och när kyrkorgeln spelas på väg upp till Ganondorf blir man livrädd. När sedan stränginstrumenten drar igång fälls tårarna och när slutbossdemonen traskar in till ljudet av timpani-trummor sitter varenda kotte på helspänn.

Nyss hörde jag en av världens sorgligaste musikallåtar; Sorezore no Elegy framförd av Oyama Anza. Det var varjefall tillräckligt för att få mig på fall.


Jag lider med dig Anza, det hoppas jag ni andra också gör..

Den Andra Sidan

Furst Aingus stötte svärdet rakt mot den namnlöse hjälten men blev inte helt oväntat parerad och vacklade bakåt. De båda sted i flera minuter, båda vid flertal tillfällen en hårsmån från döden. Men så hände något. Aingus slängde ifrån sig sitt svärd och sträckte upp armarna i luften.
"Du har besegrat mig, min vän", skrattade han otäckt. "Seså, förgör mig nu så jag slipper detta eviga lidande..."
Den namnlöse hjälten släppte sitt svärd även han.
"Jag kan inte ge mig på en försvarslös person, även hur ond han än må vara"
"Du är modig ser jag, men tydligen inte helt förberedd"
Ett moln av blixtar kom farande mot den namnlöse hjälten. Aingus hade riktat sina otäcka händer rakt mot honom och var sekunderna från att förgöra honom.
"Nej! Aingus snälla du, gör det inte", skrek prinsessan Yrvig från andra sidan gallret.
Aingus slutade och vände sig mot prinsessan.
"Vad kan du ge mig i utbyte mot hans liv, prinsessa?"
"Låt honom gå, han vill mig bara väl"
"Om jag släpper honom, måste du lova mig en sak, att du svarar ja på min fråga jag snart ska ställa dig!"
Prinsessan såg på den namnlöse hjälten, samtidigt kände hon hur tårarna rann. Hon ville aldrig någonsin gifta sig med denna mörkrets furste, men hon ville heller inte se oskyldiga drabbas.
"S-som du vill."
"Ett mycket klokt val, men som du säkert förstår kan jag inte släppa honom fri i denna värld. En dag återvänder han och utkräver sin hämnd. Jag tänker skicka honom till den andra sidan."
"N-nej! Du får inte!"
"Säg nu farväl till din vän här, detta blir det sista du ser av honom."
Furst Aingus pekade med armen mot den namnlöse hjälten. Denne visste knappt vad som försegick när han plötsligt omgavs av ett lysande sken och började sväva upp i luften. Prinsessan såg förtvivlat på hur han långsamt suddades ut framför. Då såg hon Aingus' svärd ligga i närheten. Hon sträckte sig så gott hon kunde för att nå det, och lyckades tillslut få tag i det. Direkt kastade hon svärdet rakt mot furst Aingus som i nästa ögonblick ryckte till. Den namnlöse hjälten blev hängandes i luften och såg förvirrat på vad som utspelade sig framför.
Aingus sa inte ett ord utan stirrade förskräckt på prinsessan. Hon hade lyckats träffa honom rakt i axeln, källan för all hans magi. När den nu var skadad skulle det inte dröja länge innan hans livskraft tog slut. Kort därefter föll han ihop.
Den namnlöse hjälten föll ner till marken men reste sig snabbt och tog ett svärd för att sedan försöka få sönder gallret. Prinsessan försökte även hon så gott hon kunde och tillslut lyckades hon komma igenom det. Hon hoppade upp och kramade om den namnlöse hjälten.
"Åh jag är så tacksam för att du kom, jag trodde hoppet var helt ute.."
"Det var nog något som ledde mig hit... tror jag"
"Följ med mig tillbaka till mitt hemland, jag är säker på att du kommer bli väl välkomnad!"
Plötsligt mullrade det i hela rummet. Ett otäckt ekande skratt for omkring i tornet.
"Det blir ingenting av det prinsessa", sa en alltför välbekant röst. Det lät dock nu mer som om hans röst kom överallt ifrån.
Både prinsessan och den namnlöse hjälten vände sig förskräckta mot furst Aingus kvarlevor. Den hade rest sig och stod vacklande med armarna hängandes livlösa som en zombie. Med sina hemskaste magiska krafter började han ännu en gång skicka den namnlöse hjälten till den andra sidan. Prinsessan å andra sidan grep hårt tag 0m honom i hopp om att hålla honom kvar i denna värld.
Plötsligt blixtrade det till och i nästa ögonblick var både prinsessan och den namnlöse hjälten borta...

Fortsättning följer...

VM i Kioskvältning

Oj jösses vad det small där.
"Har du sett min mössa?"
Titta där börjar det snöa popcorn.
"Jahaja, få se på biljetten"
Nu kommer valen igen.
"Om du var en mask, vilken färg skulle du ha då? Lila, smurfblå eller shåjårosa?"
Musikaler är häftiga.
"Tsukini kawatte, oshiokyo!"
Man kanske skulle placerat sig i underhållningsbranchen.
"Sailor Moon min vän...."
Eller varför inte teater.
"Kan man köpa brända nudlar på Hötorget?"
Jag undrar vilken planet Pluto kommer från.
"Jag ska ge henne så hon blir både gul och blå!"
Jag vill se mer Seglar-musikal, nu!
"Gooooooooooooda grejjer!!!"
Haha, nu knarkar Pluto igen.
"Knarkar gammel-smurfen?"
Jag gillar hur Pluto bryts och klipps in med en luddrig sak i papper
"Nästa uppehåll, Huddinge Centrum, Huddinge Centrum"
När ska min dräkt bli klar då..
"Jag köper den direkt"
Nu small det igen.
"Vi har just nu förseninga på samtliga linjer på grund av elfel"
Connex my ass...
"...och jag ska straffa dig, i månens namn"
Men herregud, vad gör du på balkongen Sven?
"Konya wa hurricane! Anata ni hurricane..."
Ovanstående låt är så bra att man inte kan lyssna sönder den.
"Nyheterna, med Lotta Mossberg"
Borde inte Kalle Anka kallas för blottare?
"Ett sjömonster åt upp min glass!!!! Ett sjömonster åt upp min glass"
Censur ska bort.
"I am your FATHER..."
Kan vi inte dubba Mr.Bean?
"Om sju svanar åt en sjuk svan, vad hände med den sjunde?"
Får mattelärarna bidrag från Konsum?
"Om Lisa har tre ica-äpplen och köper två äpplen på konsum, hur många har hon då?"
Get the point?
"Svaret är naturligtvis två, de på ica köpta äpplena är självklart för gamla"
När kommer DO?

"Vilken häck! Här ska klippas!"

Tecknat skrämmer mig

...och för att inte tala om alla röstskådisar som är med. Jag satt nyss och asgarvade åt hur farfarn i Hey Arnold låter.
"OMG Det är LUNA!"
"Och hon sitter på ett PIANO!"
På tal om ingenting. Ärligt talat avskyr jag flapflop, dels för att tangentbordet känns lika hoptryckt som det är att sitta och försöka köra en gammal Toyota, dels så är det en liten ruta under tangenterna som reagerar så fort man andas på den, dvs, stup i kvarten råkar jag komma åt den och så flyttas textmarkören till nån helt annanstans.

"Vi kommer å ha en flygel på taket"

Louise Raeder måste ärligt talat vara en av de bästa röstskådisar jag hört, nog för att hon i princip alltid rollbesätts till alla tänkbara gamla gummor och läskiga häxor.

Landvärldens Slamkrypare

Jag har säkert tagit upp tidigare otaliga gånger, med och utan text, min irritation över dagens landlevande varelser, och då menar jag inte hunden, inte katten, inte kaninen som knaprar på morötter utan människan. Var dag kliver jag på samma roliga tunnelbana, och varje dag är det samma mindre roliga människor som åker med den. Av någon märklig anledning är det fruktansvärt attraktivt att få sitta ner, och då ska man helst placera sin kompis; skinnväskan Arne brevid på sätet, gärna i sällskap med en och annan ICA-kasse. När man då helt självklart försöker diskret indirekt sätta sig på Arne och ICA-kassarna eller råkar nämna något så obetydligt som "ursäkta" så får man en irriterad blick över att tant Rita måste ha både Arne och kompani i knäet. Det var ju fruktansvärt jobbigt att flytta dem två tiondels meter. Men det var tydligen inte lika jobbigt att kasta sig in i tåget, preja undan alla tänkbara hinder (läs: människor) och göra en frivolt rakt ner på sittplatsen.
För att gå vidare är det tydligen också väldigt viktigt att man om det inga sittplatser finns måste stå brevid sin polare och mala på om sina nyinköpta skor, tipsextra eller vem vet vad, samtidigt som man illvilligt blockerar gången för varenda människa som ska förbi. Och om man råkar knuffa till dem bara för att man annars inte hade kommit igenom den minimala springa som lämnas öppen så får man ett aggresivt "jävla unge" på sig.
En annan väldigt intressant detalj är hur så många måste stå i hörnen vid dörrarna, gärna precis i de dörrar som är öppna så att inga andra kommer in. Sedan är det ju dessa som gärna lutar sig över hållaren så att man tvingas stå och hoppas slippa ramla på okänd person då tåget plötsligt tvärstannar mitt i tunneln.
Och så slutligen har vi alla hysteriska idioter som så förbaskat kräver få kliva på innan avstigande ens hunnit uppfatta vilken färg det är på dörrarnas insida. Jamenar, inte flyttar de på sig precis, de står liksom där, blockerar för avstigande och tror bestämt att dessa ska flytta sig så att de kan kliva på. Tyvärr lär det inte hända så mycket i den vagnen om jag ska kliva av där. Jag har nämligen lärt mig att folk tydligen inte vågar gå in i någon som står still. Står man liksom bara där och väntar på att de ska flytta sig, så gör de tydligen det. Detsamma när man går på en smal gata.
Innan Götgatsbacken blev gågata så var trottoarerna smala precis så att två personer kunde gå där. Kommer man då och möter tjocka släkten på 138 stycken som ska mot Slussen har man inte en chans utan tvingas omedvetet ut i gatan fylld med bilar. Står man istället helt still, ungefär som Lucia gjorde så kommer de med största sannolikhet att gör allt för att undvika kontakt med en, ungefär som om man var väldigt smittsam med något läskigt virus. Och hade någon överhuvudtaget råkat fått för sig att knuffa till mig så hade jag förmodligen ryckt tag i männskan och skrikit nått väldigt mindre roligt. Samma möjlighet har man inte om man indirekt tvingas ut i gatan av någon omärkbar anti-magnetisk kraft....
Man kanske ska söka jobb som lyktstolpe.

Regnväder my ass

Det finns inget värre än regnväder och helger. Dels kan man inte göra ett vett hemma för man blir för trött, och dels är alla eventuella helgöppna affärer proppfulla med drägglande stockholmare eller eventuellt vilsna turister som egentligen skulle till Sweizch. Tyvärr är jag en vädermänniska och mitt humör blir oftast lika roligt som regnvädret självt. Har redan nästan skällt ut två juppinalle-idioter som envisades med att inte se "förbudet" om mobiltelefon på biblioteket. Dessutom har jag blivit personligt påhoppad av någon jag aldrig känt och aldrig lär känna, varpå mitt humör sjunkit ytterligare sedan jag råkade vakna kring mitt på dagen.
Plus att nu grannen ovanför har fått för sig att leka okänd lek och kuta tvärs över lägenheten om och om igen sedan en kvart tillbaka. Snart drar väl bergsprängaren igång och då får man väl inte en blund i ögonen....
Det enda som saknas är väl strömavbrott. Frågan är då hur i hela friden jag ska få mitt kvällsté och kunna se den filmen jag tänkte... Vev-tv någon? (Nej det var inte ett skämt)

Över och ut...

Världen behöver fler som honom

Mörkrets Furste

'Du var mig en riktigt dåraktig en', skrattade furst Aingus.
'Släpp genast ut prinsessan härifrån', vrålade den namnlöse hjälten. 'Jag förstår inte vad för ont du vill henne'
'Ont? Ha ha ha... Hon ska hållas fången tills dess att vårt giftemål blir av!'
'Man ska inte tvinga någon till något de egentligen inte vill, det borde väl du ha lärt dig.'
'Nu känner jag igen dig, det var du som försökte hindra mig den där dagen för tretton år sedan.'

*Tillbakablick*

Regnet föll och åskan mullrade som aldrig någonsin tidigare den så ödesdigra dagen då riket blev som förbytt. Den intet ont anande namnlöse hjälten som då var en helt vanlig ung bonde knappt invigd i målbrottet passerade av okänd anledning förbi slottet Regimir när portarna slogs upp med ett vrål. Ut kom en ung flicka med långt hår springandes, efterföljd av vakter stridandes mot en storvuxen man. Mannen hade ett otäckt utseende och var helt klädd i svart. I handen ett svärd format som den mörkaste korp. Trots att han verkade fullt inne i stridandet med sina motståndare var hans blick fullt fixerad på en person, ljusets prinsessa som förgäves försökte undkomma honom.
Med ett kraftigt hugg sänkte han de kvarvarande vakterna och gick med raska steg ifatt prinsessan. Den namnlöse hjälten som hittils tett sig stel av skräck rusade plötsligt fram, tog sitt enda medhavda redskap och kastade sig på den fruktade mannen. Mannen vred sin hatiska blick mot hjälten och föll omkull på marken. Hjälten stod kvar och kippade efter andan, och blev alldeles stel av skräck när mannen plötsligt reste sig.
'Antar att du inte vet vem du har gett dig på', väste han.
'Är det du som jagar flickan?'
Mannen svarade inte, men bytte ut sitt av ilska förvridna ansikte till ett som kunnat få vilken dobbelspelare som helst att fly av skräck.
'Vad vill du henne?', skrek den namnlöse hjälten.
'Hehe, jag ska äkta henne, vare sig hon vill eller ej.'
'Man ska inte tvinga någon till nått de inte vill!'
'Lägg dig inte i det här, snorvalp, håll dig till dina egna lortiga sysslor.'
Den storvuxne mannen vände sig och gick raskt iväg åt det håll prinsessan sprungit.
'Kom bara ihåg en sak, med furst Aingus leker man inte, om man vill föra det vidare..'
Sedan den dagen satt namnet furst Aingus kvar i den namnlöses minne, och så skulle det förbli, tills den dagen då han lyckades besegra honom, eller själv gå under.


Ett klingande eko hördes när de båda fienderna lösgjorde sina svärd och blev ståendes till en orkester av smatter, åskknallar och vindsus. Sedan tog båda sats och kastade sig mot varandra, i hopp om att kliva levandes därifrån...

Fortsättning följer...

Plastic Pack

Jahaja, då var det sommar igen då. Plus 6 grader, solen skiner, snön finns... inte, backen är hal som glas (men det är säkert tjäran som fräser upp ur asfalten (eller var det tjälen som gick?)). Rent hypotetiskt skulle man kunna läsa "SOMMAREN ÄR HÄR" i åtta olika varianter på löpsedlarna staden över, samt i någon liten notis i Dagens Industri typ "sommaren kom, glassen tog slut, kaos på börsen när glassaktierna steg över möjlig måttenhet" tätt inbakad mellan nyheten om att kattmat är hett på börsen och att varmkorven kommer ha förbrukats till 2086 om ingen gör något, och att jorden kommer dränkas i högar av rymdskrot som plötsligt bara "får för sig" att ramla ner sådär precis i samma sekund. Dessutom finnes en notis om att en forskare räknat ut den exakta tiden för hur länge man ska gäspa för att bli riktigt riktigt förbaskat trött och sedan därefter kunna somna ståendes. Det handlar om en exakt tid på nån miljontedels sekund, och därför vill mannen bakom experimentet självklart inleda försöken genom att bli säljare på Jysk.

För övrigt säljes ett yttests sällsynt plastic pack på guldgruvan Jpqueen, så passa på innan den försvinner.

Är det redan jul?

Jag fick bara för mig det när jag tittade ut genom fönstret imorse.. Har fått för mig att det bara snöar kring jul, annars är det antingen stekhett, lövhalka eller snöblask (förrutom januari då man inte kan gå utanför dörren). I bakgrunden går någon värdelös tv-serie och framför mig hörs en av världens mest sällsynta låtar; sluttemat till "Pingvinen och Lyckostenen", en film jag förmodligen hade gillat mer om jag sett den för typ tio år sen. Mannen som gjorde denna ligger även bakom mästerverket "Secret of Nimh". Tragiskt nog lever inte röstskådespelerskan som låg bakom rösten till Mrs. Brisby.

Tills nästa gång...
(Detta är f.ö. tredje gången jag skriver samma jädrans text, detta för att blogger hela tiden loggar ut mig...)