torsdag, oktober 23, 2008

Konsten att leva i en konserburk

Precis avslutat en fyra veckors praktik på ett äldreboende. Måste säga att jag är grymt frustrerad. Jag förstår egentligen inte poängen med att vilja bo där, jag skulle hellre avlida i något annat och på någon annan plats än i ett rum där jag bott i x antal år och förmodligen inte rört på mig det minsta.
Det läskiga är hur det liksom är som om patienterna hålls med liv med hjälp av otaliga mediciner de får i sig var och varannan timme.
Jag undrar om de frågat de boende om de ens vill bo där, om de ens vill ha mediciner som kanske bara drar ut på deras lidande. Klart, finns ju den bunten som inte kan svara för sig själva, men hur kul är det egentligen att vara där, vara helt borta i huvudet, eller bara ligga nerpackad i en säng i flera år och äta mat ur ett sugrör dagarna i ända. Eller gå runt i korridorerna med sin rollator och inte veta vart du ska ta vägen. Jag säger då det.. Ska flytta till Tatooine så kanske någon kommer och påpekar att jag är galaxens sista hopp och att jag ska bli en sån där laserriddare...

Dagen då världen gick under


Ville bara säga hur förvånad man blir över alla självgoda puckon som tycker det är roligt att skrämma slag på stackars spårvagnsförare ute på stan. Förstår inte poängen med att folk i princip nästan offrar sina liv för att hinna med spårvagnen på andra sidan, istället för att vänta ett par minuter på nästa.
Situationen var som sådan, vi är i station Årstaberg. Här finns en spårvagnshållplats. På den sidan jag står finns en platform för tåg mot Liljeholmen/Alvik och på andra sidan, om man går över spåren så finns tåg mot Gullmarsplan/Sickla. Såklart så stod då ett tåg mot Sickla där, men där tar inte detta slut, på avstånd hör man ett tåg komma som ska gå mot Alvik, och därmed korsa den lilla övergångsplatsen över spåren som man annars kan gå över. Tro det eller ej, folk springer över den här, fastän tåget är knappt 100 meter bort och närmar sig med världens fart. Tåget tutar, har aldrig hört dem använda den där tutan förrut, och är väl inte mer än 5-10 meter från tåget när den sista passerar. Är glad att jag slapp bli vittne till ännu ett av stockholms blodbad på spåren..