Nya skor

Ja tro det eller ej, jag har typ köpt nya skor, jävligt snygga saker. Trodde aldrig det skulle ske före jag fyllde nått tresiffrigt. Men ty oturen förband sig och gav mig en gapande högerfot (och en förkylning). Nu ska man väl ut i ovädret och hoppas att greppet inte försvinner.

Vägen till ninjornas dal

Senast vi lämnade den namnlöse hjälten blev han i princip indragen i vad som verkade vara ett kollektivt självmord. Med en mystisk ninja föll de båda handlöst mot marken, eller kanske inte.
Ty i de för oss vanliga dödliga finnes alltid dessa världar där allting som inte borde finnas, ske eller sägas faktiskt är av oanständig existens.

De båda hade nämligen fallit ner i ett sånt där mystiskt hål som vi typ hittar på sådär lagom mitt i pannkakan, allt för att inte göra en lång historia kort och undvika onödigt övervåld.

Skrikandes föll de båda genom hålet, ner i en sjö av väldigt otrevligt brunvaniljkrämigt vatten. Men tro så blöjvälj inte att det luktade vanilj, nä snarare mer åt rutten pannbiff med olivsallad doppad i det mest otrevliga man kan tänka sig.
"Tvi", sa ninjan och spottade ut vad denne nu fått i munnen.
Hjälten sa inget men såg ungefär lika äcklad ut, reste sig och hjälpte ninjan upp ur sjön av allmänna otrevligheter.
"Var är vi?", sa han undrande.
"Ingen aning", sa ninjan och rörde sig bortåt från platsen.
Hjälten lunkade efter i mörkret och kände sig fram. När ninjan tyckte han tog för lång tid tog han tag i hjältens arm och drog med honom genom grottan, så snabbt som hjälten nog aldrig vågat sig fram i en tvärmörk grotta.
Efter ett tag tycktes de närma sig något som liknade en öppning. Ivrigt tog de sig igenom den och möttes av något helt oväntat. En stor dal, fylld med grönska, konstiga träd och djur som klättrade omkring överallt. Varmt var det, varmt och fuktigt, och solen var på väg upp vilket gav omgivningen en något slags speciell färgsättning.
Helt oväntat började det dyka upp en massa typer i olikfärgade kläder. Många tycktes tydligt skifta beroende på vilken omgivning de hade kring sig, det tydligaste man såg var deras skuggor, annars kunde man mest ana att det var någon där.
"Äntligen tillbaka ser jag", sa den grönaste av dem.
"Vi hade tur", sa ninjan, men tystnade när han tittade på sina kläder.
"Jo jag ser det", sa en rödklädd.
"Var är vi?", undrade hjälten.
"Jaså minsan, en nykomling", sa den gröne ninjan ock skrockade för sig själv. "Då får jag passa på och välkomna dig till ninjornas dal."
"Kommer du också från utsidan måntro?", undrade den röde ninjan.
"Utsidan?", sa hjälten och såg osäker ut. "Jaså, ja man kan väl inte säga att jag kommer härifrån precis..."
"Vi hade en precis som du som påstod sig komma från någon helt annanstans"
Hjälten lyste upp.
"Berätta mer!", sa han ivrigt.
"Det var en flicka, med trasiga kläder, vacker som en blomma må jag säga."
"Är hon här menar du?"
"Njäe, tyvärr, de tog henne norrut, det är inte säkert nog här, plus att häxorna i norr vet bättre."
"Häxorna i norr..."
"Vi kan hjälpa dig på traven dit, men inte än på ett tag. Vi ligger i strid med pirater just nu, och våra elgitarrer är försvunna."
"Elgitarrer..?"
"Affärshemligheter", sa den gröne ninjan och såg hemlighetsfull ut.
Plötsligt rusade en knallblå ninja förbi och skrek:
"De är här! De är här! Till vapen allesamans, piraterna är här!!!"

Fortsättning följer...

Snö, snö, snö...

Varifrån kommer all denna förbaskade snö? Vågar ju knappt gå ut, skorna läcker (oj va läckert det var ute), Rut, 96 halkar ihjäl sig och bussar krockar. Och inget händer, ja det är tamebalba IKEA's fel. De borde uppfinna bord som sätter P för bilåkandet. Jag antar att all snö är payback för alla avgaser vi skickar upp i ingenstans. Jamen tänk er, glida omkring på ett bord, värsta hett. Kan man ju göra en serie om...

När gatan blev var mans ägo

"Ja jävlar..."
För att citera en karaktär ur Ulf Starks teatermanus som spelades upp en höstkväll i sjuan.

Jag frågar bara, vad är det som är så jättekul med att ta upp hela gatan man går på? Det fenomenet stötte jag minst sagt på innan Götgatan blev gågata. Alltid var det några som envist skulle gå i bredd och sola näsan. Nej men ärligt talat, är folk helt bortblåsta i huvudet?
Jag VILL INTE gå ute bland alla stora elaka bilar, copy cat? Någon fetlack tant hävdade envist att jag skulle cykla på "min" sida på årstabron är jag hänsynsfullt försökte undvika att cykla ner en massa gångtrafikanter, med solen i ögonen. Sen när började folk bry sig om regler du som inte ens hade cykelhjälm? Och var fasen är dina reflexer? Var glad om du klarar hyran med de böter du borde fått.
Det finns förvisso inga regler om att man får eller inte får ta upp hela gatan, däremot finns det två ord; respekt och hänsyn. Visst, jag kan sätta mig ner på gatan och placera upp mitt kokkök och tälta så alla blir spontant nermejade av lastbilar vid omkörningen, men hur snällt är det? (Onda samvetet säger: PAAAAAAAAAAAAAAAAAYBAAAAAAAAAAAAAAAAAAACK!!!!!!!!!!)

Sprängdeg..... PAUSFÅGEL!!!!!!!!!!!! FWUIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!!!!

Titta där dök min tjejkompis upp på nätet som jag inte pratat med på tre månader.

Folk må undra varför det bara består i evigheters klagan här. Ty om jag lät bli och skrev om blommor och kottar i skogen hade jag förmodligen fått för mig att atombomba hela Götgatan och den där tanten som så förvirrat trodde hon ägde stan idag, för att inte tala om alla som använde signalhornet på bussen i hopp om att jag skulle nollspaca mig bort så att de kunde nacka på personen framför mig vars fel det egentligen var eftersom han inte flyttade på sig när jag försökte släppa fram folk som skulle kliva av...... Ja jösses, länge leve demokratin, den finns ju ändå inte...

??????

Vem ända in i Rotulfs begagnade köttstycken är det som leker med subwåffern mitt i natten?!!?!?!??!

!!!!!!!!!!!

Men det var ett jäkla liv där uppe då då.
TYST!

Varför ska det vara så svårt...

Jag vill ju bara få mitt konto borttaget. Punkt slut. Jag hatar folk som skriver "äh, varför bry sig, låt den bara ligga istället" på frågan att jag vill veta hur jag ska ta bort det. Det känns så jäkla spydigt. Jag har ingen anledning, jag vill bara slippa hålla reda på femtioelva konton överallt, konton som jag inte ens använder, dessutom känns det ohyggligt osäkert att ha information liggandes på servrar man kanske glömmer bort, och sedan gör det ohyggligt svårt att spåra var allt skräp sedan kommer ifrån om tio år.
Ja jösses.... Förstår mig inte på folk ibland.

Tornet bortom alla tvivel

Den namnlöse hjälten vaknade upp i ett fruktansvärt mörker. Han mindes absolut ingenting av vad som hade hänt, bara en ruskig känsla av att han inte var bland vänner. Han försökte resa sig men kände en fruktansvärd smärta i huvudet, och satte sig snabbt ner igen. Det var som om hela rummet flög omkring och vägrade stanna.
Hjälten blundade och försökte tänka på något annat. Det gick efter en till synes evighets tid, men avbröts hastigt av ett otrevligt dunkande någonstans ifrån.
"Opp mied dieg!", skrek en röst som tydligen hade svårt med uttal.
Hjälten stönade och försökte än en gång resa sig, men blev denna gång avbruten av något hårt som träffade honom i magen.
"Et niu!", skrek samma röst varpå en kraftig smäll hördes bortom rummet han befann sig i. Fotsteg hördes som sakta avtog och tillslut tystnade.
Den namnlöse hjälten tog sig mirakulöst upp och plockade upp vad det nu var som givit honom en sån förfärlig magsmärta. Han kände något kallt och kladdigt och slängde genast bort det han höll i. Försiktigt luktade han på handen och smakade lite av det som fastnat. Snabbt spottade han ut det och såg rysligt illamående ut.
Istället försökte han sig på att lokalisera sig i rummet. Det verkade helt tomt då han trots sina försiktighetsåtgärder inget klev på under hela rundvandringen. Tillslut kom han fram till något som liknade ett fönster. Därifrån såg han en stor fullmåne som lyste upp stora delar av området.
Han drömde sig bort och märkte inte hur någon stirrade honom rakt i ögonen.
"Hej på dig du.", sa en okänd röst precis framför honom.
Hjälten ryckte till och lade plötsligt märke till ett par ögon som tittade på honom en halv armlängd ifrån honom, och for skräckslaget tillbaka in i rummet.
"V-vem är du?", stammade han.
"Jag bara tog en sväng förbi här, tyckte du såg lite bortblåst ut"
"Bortblåst? Du skrämde nästan livet ur mig..."
Personen i fråga hoppade ner från fönstret och in i rummet. Något som likade en kortvuxen ninja traskade fram till honom. Ninjan sträckte ut sin hand för att hjälpa honom på fötter igen.
"Kom, vi måste härifrån. Torpa är allt annat än skoningslös."
"M-men.."
Ninjan drog iväg honom mot fönstret. I samma ögonblick for dörren upp. Där stod självaste Greve Torpa med vakter och betraktade den för honom helt oväntade händelsen.
"Vafalls!? Ta fast dem! De får inte lämna detta torn på några som helst villkor!!"
Vakterna rusade mot dem, samtidigt som ninjan drog med hjälten till fönstret.
"Nu eller aldrig", skrek ninjan och drog med honom ut genom öppningen.
Tillsammans föll de båda ut ur tornet och bortom greve Torpas synfält. Han och vakterna trängdes i fönstret och försökte se var de tog vägen, men de var uppenbarligen försvunna...

Fortsättning följer...

"Världen är underbar..."

"Ja verkligen..."
"Världen är underbar..."
"Hördu, har du hakat upp dig?"
"...ibland iaf..."
"Du var mig en pratglad en."
Trevligt att det finns små ljuspunkter i detta eviga nattsvarta mörker...

Dagen då Tiphares återvände..

Det kom som en chock beskedet om vår nye justitieministers glädjebesked att vi ska bli förevigt avlyssnade i myndigheters vinstsyfte. Plötsligt kan du bli av med körkortet för att du råkade säga något i telefon, och vipps fick du inte jobba kvar längre för att du mejlade din kompis om chefens "bajen"strumpor..
Vi träder nu in i en ny era, en era av terrorism, personlighetsspioneri, miljökatastrofer och övervåld. Vi vet alla att de enda terrorister som finns håller till i ett land uppdelade på 50 stater. Jag såg med sorg hur Nordkorea gav efter för jänkarlands förtryck att avskaffa kärnvapen. Jag ser med sorg hur Iran uttalar sig vara ännu ett av dessa förtryckta länder som jänkarland vill få trilla av pinnen i jakt på total världskontroll. Ty visso den kanske inte mest vettiga person sagt detta men president Putin verkar vara en av få som vågat sätta sig emot deras till synes eviga terrorism.
'Vem bryr sig' säger någon, 'har ju varit så här i alla år, orka ändra på det som redan är'.
Tyvärr lär det bli ändring hur man än gör, ändring i värsta fall åt fel håll. Sedan president Bush kom till makten har dussintals oskyldiga människor fått sätta livet till, och han har mage att kräva dit fler som ska offras för vad tusan hans förbannade j*vla ideologi är för något.
Det är vad jag kallar maktmissbruk.