Lantis ni narumon

Då var man ännu en gång hemma från landet, mitt i ingenstans, bara träden, börjarna och fullmånen som sällskap. Bussen passerar som mest en gång i timmen, i rusningstid. Bilar kommer, men ingen verkar en suck till att sakta in och kolla läget. Det är typ öken. Alla känner alla, det är tretton mil till grannen och livsmedel inhandlas eventuellt på Statoil, eftersom Hemköp flyttade till nån större ort.
Och vipps börjar tant Ulla skrika då pendeln inte kommer på pricken, Stefan missar sin hockeyträning och repar lacken på tre parkerade bilar för att hinna förbi signalen som börjat visa gult. Postbilen kommer två minuter för tidigt vilket får Rut att spränga sönder närmsta affär och sno åt sig dagskassan på köpet.

Då var det jul igen

Eller nästan iaf. Av någon märklig anledning började det typ snöa, och av någon märklig anledning så stannade den också kvar. Mycket trevligt, men mindre trevlig att det tog över 24 timmar innan den snabbt stelnade snön blev sandad. Ännu kan man utan problem glida nerför backen till torget med den fem träd stora skogen genom att sätta sig på skorna.
Mer trevligt att det för en gångs skulle blev lite... kyligt. För en gångs skull kan man använda en "normal" jacka utan att se ut som nyss hemkommen från en solsemester på Nordpolen.

Avslutningsvis en historia hörd för inte så länge sen på en strand mitt i stan.

En hund och hans husse står vid stranden. Hussen verkar aningen påverkad och springer på en stor träpinne på vägen. Han tar den, och slänger iväg den ut i vattnet. Vad gör hunden? Jo, självklart springer han ut i vattnet, simmar bort och hämtar den och lämnar framför husse sin. Husse blir aslack och skriker
"ge fan i pinnen!"
varpå han slänger iväg den i vattnet igen. Och inte helt oväntat sticker hunden iväg och hämtar den igen.
"men ge fan i den där pinnen"
Skriker husse och hur länge det fortsatte vet ingen med säkerhet än idag.

Och så ett julkort från Tomten som önskar en riktigt god hjul.

Varför är det så sjukt konstiga människor på denna jord kan man fråga sig...
Här har vi en bild f.ö....

Då var det dags igen... Eller, det var en gång....

Den så ytterst sällsynta hysteriskt läskiga sjukdomen, Seglar-febern är tillbaka. Något som bara inträffar en gång på ett antal års mellanrum. Det gäller med andra ord att hålla sig så långt bort från vatten som möjligt. Detta innebär även att all form av seglar-kring-saker äro lika värda som guld och silver ute i en öken av tomhet.

Det lär ha varit över 10 år sedan Sailor Moon gick upp i rutan, och ännu lär TV4s ledning sky oss månseglare som pesten. Men för att vara riktigt snäll kanske man ska skicka ett julkort till dem i fortsättningen varje år, med en diskret önskan att få Sailor Moon i rutan igen (undertecknat Sailor Tomten). Femman ska vi inte ens tala om. Femman hör till en av världens värstingar, ty jag känner inte till någon kanal som agerar vampyr och repriserar allt och alla...

För mig är det helt okänt när jag såg på serien för första gången (jag är helt säker på att det var på Junior-tiden iaf) men det är cirkus 5,5 år sedan serien drog mig rakt in i mangasverige. Det var tider det. Det hela var en ren slump, jag skulle till Göteborg och nattade över hos en släktings sommarstuga (låg halvvägs dit). Morgonen där får jag höra att det går barnprogram på den där ståendes svart-vita tv'n, och tro det eller ej, det är Sailor Moon i rutan, närmare bestämt avsnitt 34. Detta avsnitt som lär vara det mest avslöjande av dem alla, ungefär, här händer i princip allt.

När jag senare kom till Göteborg hade de en gemensam tv där men tyvärr vågade jag aldrig se på serien (det närmsta jag kom var Pokemon som gick precis innan). Först när jag åter kom till Stockholm fick jag bara för mig att spela in serien på band. Det tog förvisso ett tag innan omgivningen ville acceptera mitt val av avgudning men det fick de helt enkelt leva med.
När jag senare via SuperPowers (nu SuperPlay) lyckades hitta butiker med manga inköpte jag i omgångar alla de kassettband fyran spydde ur sig (med fel omslag och allt). Detta var på den tiden då video fortfarande fanns kvar på SFBokhandeln. Tack vare en mycket trevlig Jenny Hannula lyckades jag dessutom anförskaffa mig de avsnitt jag aldrig fått tag på annars (då köpkassetterna bara räckte till och med avsnitt 18). Lyckades även komma i kontakt med vissa likasinnade via forumet Svmoon (som ännu lever dock nu ej lika aktivt) samt Olav F. Andersens (översättaren) lilla mailinglista (vars server tyvärr försvann).
Då serien fortfarande pågick på fyran under denna tid var det ofta mycket tid för diskussioner kring både innehåll och översättningar (*harkel*) (Hörru Luna har inte du köpt nån bingolott?). En annan oersättlig man som inte bör förglömmas är Åke "Rosen" Rosenius, mannen bakom 'Sailor Moon På Svenska' (som så gladeligen tog över domänen sailormoon.se).
Det som gjort Sailor Moon till Sailor Moon för mig är mycket Annelie Bergs (plus bortglömt efternamn) förtjänst, men inte att förglömma de andra medverkande; Annica Smedius, Maria Weisby, Iréne Lindh, Charlotte Ardai-Jennerfors, Louise Raeder, Fredrik Dolk, Staffan Hallerstam, Sanna Ekman, Olav F Andersen, Anna Norberg, Ewamaria Björkström och Dick Eriksson. (Det här skulle kunna fortsätta hela dagen...)
Efter allt har jag kommit fram till att det finns bara en kvinna på denna jord som kan få mig att komma ner på jorden, hon har blått hår, talar japanska och heter Ami Mizuno. Ami forever.

Anza Forever!

Konsten att beröra

Jag undrar om det finns något som kan beröra en person så pass mycket som musik. När iprenmannen sjunger blir vi galna av skräck och gömmer oss bakom soffan och när kyrkorgeln spelas på väg upp till Ganondorf blir man livrädd. När sedan stränginstrumenten drar igång fälls tårarna och när slutbossdemonen traskar in till ljudet av timpani-trummor sitter varenda kotte på helspänn.

Nyss hörde jag en av världens sorgligaste musikallåtar; Sorezore no Elegy framförd av Oyama Anza. Det var varjefall tillräckligt för att få mig på fall.


Jag lider med dig Anza, det hoppas jag ni andra också gör..

Den Andra Sidan

Furst Aingus stötte svärdet rakt mot den namnlöse hjälten men blev inte helt oväntat parerad och vacklade bakåt. De båda sted i flera minuter, båda vid flertal tillfällen en hårsmån från döden. Men så hände något. Aingus slängde ifrån sig sitt svärd och sträckte upp armarna i luften.
"Du har besegrat mig, min vän", skrattade han otäckt. "Seså, förgör mig nu så jag slipper detta eviga lidande..."
Den namnlöse hjälten släppte sitt svärd även han.
"Jag kan inte ge mig på en försvarslös person, även hur ond han än må vara"
"Du är modig ser jag, men tydligen inte helt förberedd"
Ett moln av blixtar kom farande mot den namnlöse hjälten. Aingus hade riktat sina otäcka händer rakt mot honom och var sekunderna från att förgöra honom.
"Nej! Aingus snälla du, gör det inte", skrek prinsessan Yrvig från andra sidan gallret.
Aingus slutade och vände sig mot prinsessan.
"Vad kan du ge mig i utbyte mot hans liv, prinsessa?"
"Låt honom gå, han vill mig bara väl"
"Om jag släpper honom, måste du lova mig en sak, att du svarar ja på min fråga jag snart ska ställa dig!"
Prinsessan såg på den namnlöse hjälten, samtidigt kände hon hur tårarna rann. Hon ville aldrig någonsin gifta sig med denna mörkrets furste, men hon ville heller inte se oskyldiga drabbas.
"S-som du vill."
"Ett mycket klokt val, men som du säkert förstår kan jag inte släppa honom fri i denna värld. En dag återvänder han och utkräver sin hämnd. Jag tänker skicka honom till den andra sidan."
"N-nej! Du får inte!"
"Säg nu farväl till din vän här, detta blir det sista du ser av honom."
Furst Aingus pekade med armen mot den namnlöse hjälten. Denne visste knappt vad som försegick när han plötsligt omgavs av ett lysande sken och började sväva upp i luften. Prinsessan såg förtvivlat på hur han långsamt suddades ut framför. Då såg hon Aingus' svärd ligga i närheten. Hon sträckte sig så gott hon kunde för att nå det, och lyckades tillslut få tag i det. Direkt kastade hon svärdet rakt mot furst Aingus som i nästa ögonblick ryckte till. Den namnlöse hjälten blev hängandes i luften och såg förvirrat på vad som utspelade sig framför.
Aingus sa inte ett ord utan stirrade förskräckt på prinsessan. Hon hade lyckats träffa honom rakt i axeln, källan för all hans magi. När den nu var skadad skulle det inte dröja länge innan hans livskraft tog slut. Kort därefter föll han ihop.
Den namnlöse hjälten föll ner till marken men reste sig snabbt och tog ett svärd för att sedan försöka få sönder gallret. Prinsessan försökte även hon så gott hon kunde och tillslut lyckades hon komma igenom det. Hon hoppade upp och kramade om den namnlöse hjälten.
"Åh jag är så tacksam för att du kom, jag trodde hoppet var helt ute.."
"Det var nog något som ledde mig hit... tror jag"
"Följ med mig tillbaka till mitt hemland, jag är säker på att du kommer bli väl välkomnad!"
Plötsligt mullrade det i hela rummet. Ett otäckt ekande skratt for omkring i tornet.
"Det blir ingenting av det prinsessa", sa en alltför välbekant röst. Det lät dock nu mer som om hans röst kom överallt ifrån.
Både prinsessan och den namnlöse hjälten vände sig förskräckta mot furst Aingus kvarlevor. Den hade rest sig och stod vacklande med armarna hängandes livlösa som en zombie. Med sina hemskaste magiska krafter började han ännu en gång skicka den namnlöse hjälten till den andra sidan. Prinsessan å andra sidan grep hårt tag 0m honom i hopp om att hålla honom kvar i denna värld.
Plötsligt blixtrade det till och i nästa ögonblick var både prinsessan och den namnlöse hjälten borta...

Fortsättning följer...

VM i Kioskvältning

Oj jösses vad det small där.
"Har du sett min mössa?"
Titta där börjar det snöa popcorn.
"Jahaja, få se på biljetten"
Nu kommer valen igen.
"Om du var en mask, vilken färg skulle du ha då? Lila, smurfblå eller shåjårosa?"
Musikaler är häftiga.
"Tsukini kawatte, oshiokyo!"
Man kanske skulle placerat sig i underhållningsbranchen.
"Sailor Moon min vän...."
Eller varför inte teater.
"Kan man köpa brända nudlar på Hötorget?"
Jag undrar vilken planet Pluto kommer från.
"Jag ska ge henne så hon blir både gul och blå!"
Jag vill se mer Seglar-musikal, nu!
"Gooooooooooooda grejjer!!!"
Haha, nu knarkar Pluto igen.
"Knarkar gammel-smurfen?"
Jag gillar hur Pluto bryts och klipps in med en luddrig sak i papper
"Nästa uppehåll, Huddinge Centrum, Huddinge Centrum"
När ska min dräkt bli klar då..
"Jag köper den direkt"
Nu small det igen.
"Vi har just nu förseninga på samtliga linjer på grund av elfel"
Connex my ass...
"...och jag ska straffa dig, i månens namn"
Men herregud, vad gör du på balkongen Sven?
"Konya wa hurricane! Anata ni hurricane..."
Ovanstående låt är så bra att man inte kan lyssna sönder den.
"Nyheterna, med Lotta Mossberg"
Borde inte Kalle Anka kallas för blottare?
"Ett sjömonster åt upp min glass!!!! Ett sjömonster åt upp min glass"
Censur ska bort.
"I am your FATHER..."
Kan vi inte dubba Mr.Bean?
"Om sju svanar åt en sjuk svan, vad hände med den sjunde?"
Får mattelärarna bidrag från Konsum?
"Om Lisa har tre ica-äpplen och köper två äpplen på konsum, hur många har hon då?"
Get the point?
"Svaret är naturligtvis två, de på ica köpta äpplena är självklart för gamla"
När kommer DO?

"Vilken häck! Här ska klippas!"

Tecknat skrämmer mig

...och för att inte tala om alla röstskådisar som är med. Jag satt nyss och asgarvade åt hur farfarn i Hey Arnold låter.
"OMG Det är LUNA!"
"Och hon sitter på ett PIANO!"
På tal om ingenting. Ärligt talat avskyr jag flapflop, dels för att tangentbordet känns lika hoptryckt som det är att sitta och försöka köra en gammal Toyota, dels så är det en liten ruta under tangenterna som reagerar så fort man andas på den, dvs, stup i kvarten råkar jag komma åt den och så flyttas textmarkören till nån helt annanstans.

"Vi kommer å ha en flygel på taket"

Louise Raeder måste ärligt talat vara en av de bästa röstskådisar jag hört, nog för att hon i princip alltid rollbesätts till alla tänkbara gamla gummor och läskiga häxor.

Landvärldens Slamkrypare

Jag har säkert tagit upp tidigare otaliga gånger, med och utan text, min irritation över dagens landlevande varelser, och då menar jag inte hunden, inte katten, inte kaninen som knaprar på morötter utan människan. Var dag kliver jag på samma roliga tunnelbana, och varje dag är det samma mindre roliga människor som åker med den. Av någon märklig anledning är det fruktansvärt attraktivt att få sitta ner, och då ska man helst placera sin kompis; skinnväskan Arne brevid på sätet, gärna i sällskap med en och annan ICA-kasse. När man då helt självklart försöker diskret indirekt sätta sig på Arne och ICA-kassarna eller råkar nämna något så obetydligt som "ursäkta" så får man en irriterad blick över att tant Rita måste ha både Arne och kompani i knäet. Det var ju fruktansvärt jobbigt att flytta dem två tiondels meter. Men det var tydligen inte lika jobbigt att kasta sig in i tåget, preja undan alla tänkbara hinder (läs: människor) och göra en frivolt rakt ner på sittplatsen.
För att gå vidare är det tydligen också väldigt viktigt att man om det inga sittplatser finns måste stå brevid sin polare och mala på om sina nyinköpta skor, tipsextra eller vem vet vad, samtidigt som man illvilligt blockerar gången för varenda människa som ska förbi. Och om man råkar knuffa till dem bara för att man annars inte hade kommit igenom den minimala springa som lämnas öppen så får man ett aggresivt "jävla unge" på sig.
En annan väldigt intressant detalj är hur så många måste stå i hörnen vid dörrarna, gärna precis i de dörrar som är öppna så att inga andra kommer in. Sedan är det ju dessa som gärna lutar sig över hållaren så att man tvingas stå och hoppas slippa ramla på okänd person då tåget plötsligt tvärstannar mitt i tunneln.
Och så slutligen har vi alla hysteriska idioter som så förbaskat kräver få kliva på innan avstigande ens hunnit uppfatta vilken färg det är på dörrarnas insida. Jamenar, inte flyttar de på sig precis, de står liksom där, blockerar för avstigande och tror bestämt att dessa ska flytta sig så att de kan kliva på. Tyvärr lär det inte hända så mycket i den vagnen om jag ska kliva av där. Jag har nämligen lärt mig att folk tydligen inte vågar gå in i någon som står still. Står man liksom bara där och väntar på att de ska flytta sig, så gör de tydligen det. Detsamma när man går på en smal gata.
Innan Götgatsbacken blev gågata så var trottoarerna smala precis så att två personer kunde gå där. Kommer man då och möter tjocka släkten på 138 stycken som ska mot Slussen har man inte en chans utan tvingas omedvetet ut i gatan fylld med bilar. Står man istället helt still, ungefär som Lucia gjorde så kommer de med största sannolikhet att gör allt för att undvika kontakt med en, ungefär som om man var väldigt smittsam med något läskigt virus. Och hade någon överhuvudtaget råkat fått för sig att knuffa till mig så hade jag förmodligen ryckt tag i männskan och skrikit nått väldigt mindre roligt. Samma möjlighet har man inte om man indirekt tvingas ut i gatan av någon omärkbar anti-magnetisk kraft....
Man kanske ska söka jobb som lyktstolpe.

Regnväder my ass

Det finns inget värre än regnväder och helger. Dels kan man inte göra ett vett hemma för man blir för trött, och dels är alla eventuella helgöppna affärer proppfulla med drägglande stockholmare eller eventuellt vilsna turister som egentligen skulle till Sweizch. Tyvärr är jag en vädermänniska och mitt humör blir oftast lika roligt som regnvädret självt. Har redan nästan skällt ut två juppinalle-idioter som envisades med att inte se "förbudet" om mobiltelefon på biblioteket. Dessutom har jag blivit personligt påhoppad av någon jag aldrig känt och aldrig lär känna, varpå mitt humör sjunkit ytterligare sedan jag råkade vakna kring mitt på dagen.
Plus att nu grannen ovanför har fått för sig att leka okänd lek och kuta tvärs över lägenheten om och om igen sedan en kvart tillbaka. Snart drar väl bergsprängaren igång och då får man väl inte en blund i ögonen....
Det enda som saknas är väl strömavbrott. Frågan är då hur i hela friden jag ska få mitt kvällsté och kunna se den filmen jag tänkte... Vev-tv någon? (Nej det var inte ett skämt)

Över och ut...

Världen behöver fler som honom

Mörkrets Furste

'Du var mig en riktigt dåraktig en', skrattade furst Aingus.
'Släpp genast ut prinsessan härifrån', vrålade den namnlöse hjälten. 'Jag förstår inte vad för ont du vill henne'
'Ont? Ha ha ha... Hon ska hållas fången tills dess att vårt giftemål blir av!'
'Man ska inte tvinga någon till något de egentligen inte vill, det borde väl du ha lärt dig.'
'Nu känner jag igen dig, det var du som försökte hindra mig den där dagen för tretton år sedan.'

*Tillbakablick*

Regnet föll och åskan mullrade som aldrig någonsin tidigare den så ödesdigra dagen då riket blev som förbytt. Den intet ont anande namnlöse hjälten som då var en helt vanlig ung bonde knappt invigd i målbrottet passerade av okänd anledning förbi slottet Regimir när portarna slogs upp med ett vrål. Ut kom en ung flicka med långt hår springandes, efterföljd av vakter stridandes mot en storvuxen man. Mannen hade ett otäckt utseende och var helt klädd i svart. I handen ett svärd format som den mörkaste korp. Trots att han verkade fullt inne i stridandet med sina motståndare var hans blick fullt fixerad på en person, ljusets prinsessa som förgäves försökte undkomma honom.
Med ett kraftigt hugg sänkte han de kvarvarande vakterna och gick med raska steg ifatt prinsessan. Den namnlöse hjälten som hittils tett sig stel av skräck rusade plötsligt fram, tog sitt enda medhavda redskap och kastade sig på den fruktade mannen. Mannen vred sin hatiska blick mot hjälten och föll omkull på marken. Hjälten stod kvar och kippade efter andan, och blev alldeles stel av skräck när mannen plötsligt reste sig.
'Antar att du inte vet vem du har gett dig på', väste han.
'Är det du som jagar flickan?'
Mannen svarade inte, men bytte ut sitt av ilska förvridna ansikte till ett som kunnat få vilken dobbelspelare som helst att fly av skräck.
'Vad vill du henne?', skrek den namnlöse hjälten.
'Hehe, jag ska äkta henne, vare sig hon vill eller ej.'
'Man ska inte tvinga någon till nått de inte vill!'
'Lägg dig inte i det här, snorvalp, håll dig till dina egna lortiga sysslor.'
Den storvuxne mannen vände sig och gick raskt iväg åt det håll prinsessan sprungit.
'Kom bara ihåg en sak, med furst Aingus leker man inte, om man vill föra det vidare..'
Sedan den dagen satt namnet furst Aingus kvar i den namnlöses minne, och så skulle det förbli, tills den dagen då han lyckades besegra honom, eller själv gå under.


Ett klingande eko hördes när de båda fienderna lösgjorde sina svärd och blev ståendes till en orkester av smatter, åskknallar och vindsus. Sedan tog båda sats och kastade sig mot varandra, i hopp om att kliva levandes därifrån...

Fortsättning följer...

Plastic Pack

Jahaja, då var det sommar igen då. Plus 6 grader, solen skiner, snön finns... inte, backen är hal som glas (men det är säkert tjäran som fräser upp ur asfalten (eller var det tjälen som gick?)). Rent hypotetiskt skulle man kunna läsa "SOMMAREN ÄR HÄR" i åtta olika varianter på löpsedlarna staden över, samt i någon liten notis i Dagens Industri typ "sommaren kom, glassen tog slut, kaos på börsen när glassaktierna steg över möjlig måttenhet" tätt inbakad mellan nyheten om att kattmat är hett på börsen och att varmkorven kommer ha förbrukats till 2086 om ingen gör något, och att jorden kommer dränkas i högar av rymdskrot som plötsligt bara "får för sig" att ramla ner sådär precis i samma sekund. Dessutom finnes en notis om att en forskare räknat ut den exakta tiden för hur länge man ska gäspa för att bli riktigt riktigt förbaskat trött och sedan därefter kunna somna ståendes. Det handlar om en exakt tid på nån miljontedels sekund, och därför vill mannen bakom experimentet självklart inleda försöken genom att bli säljare på Jysk.

För övrigt säljes ett yttests sällsynt plastic pack på guldgruvan Jpqueen, så passa på innan den försvinner.

Är det redan jul?

Jag fick bara för mig det när jag tittade ut genom fönstret imorse.. Har fått för mig att det bara snöar kring jul, annars är det antingen stekhett, lövhalka eller snöblask (förrutom januari då man inte kan gå utanför dörren). I bakgrunden går någon värdelös tv-serie och framför mig hörs en av världens mest sällsynta låtar; sluttemat till "Pingvinen och Lyckostenen", en film jag förmodligen hade gillat mer om jag sett den för typ tio år sen. Mannen som gjorde denna ligger även bakom mästerverket "Secret of Nimh". Tragiskt nog lever inte röstskådespelerskan som låg bakom rösten till Mrs. Brisby.

Tills nästa gång...
(Detta är f.ö. tredje gången jag skriver samma jädrans text, detta för att blogger hela tiden loggar ut mig...)

Charmtroll

Jag vet inte det jag. Fått för mig att kontorsbelysning är sådär allmänt charmig, ändå är jag inte så förtjust i tanken att befinna mig mer än nödvändigt inom dess lysradie (heter det så..?). Kan inte vara många på denna jord som håller med mig. Kanske ska starta en klubb för 'bortsprungna individer vars huvudmål i livet är att invadera och byta ut all belysning mot permanent kontorsbelysning' (BIVHiLÄATIoBYABMPK). Med andra ord borde jag om deras mål går i uppfyllelse alltså förevigt gömma mig mig all tillgänglighet av mörka vrår. Man kanske skulle byta ut solen mot en glödlampa. Ingen skulle nog märka nått, det är ju ändå vinter, så det ska ju va typ kallt, och klagar de på kylan i sommar så får väl nån hagalen forskare hävda att växthuseffekten har gift sig (eng: elope) med ozonlagret och flytt till Mars. Vipps vill alla NASA-människor flytta all uppmärksamhet dit, innan glödlampan bränner sönder jordytan och alla slukas upp av ondsinta rymdmonster med punkmumins som växer från hakan.
På tal om ingenting så var det väldigt blött idag. Kanske ska ta med ett paraply iaf, det kan ju faktiskt komma en störtskur, och innan man vet ordet av så dränks gamla stans tunnelbana med sötvatten.
Tjena liksom...

Jag gillar när vinden blåser håret men inte när det piskar regnet i ansiktet.
Jag gillar att se små ljus i djupaste mörker, men inte när ljuset blir för stort.
Jag gillar människor som tackar för något så litet som en upphållen dörr, men inte när man får den i ansiktet.
Jag gillar när människor lyssnar, men inte när någon går därifrån.
Jag gillar tystnad, men inte när det blir för tyst.
Jag gillar musik, men inte när det går i överdrift.
Jag gillar att få vara den jag är, men inte när de stirrar som hökar.
Jag gillar att skriva, något som säkert synes här...

Klocktornets dunkel

Den namnlöse hjälten har precis äntrat det östra klocktornet i hopp om att rädda den stackars prinsessan Yrvig. Han har ingen aning om vad som väntar honom, och det har förvisso inte hans ärkefiende furst Aingus heller någon aning om. Ett otäckt knarrande möter honom då han med darrande steg kliver upp för det första trappsteget. Bakom honom hörs även ett kusligt klirrande. Med en vacker pirruett drar han sitt svärd och förvandlar den tidigare ondsinta vakten bakom till en hög av metallbitar.
Pustande fortsätter han uppför trappan. Regnet smiter in genom de öppna gluggarna i väggarna och gör vissa steg helt livsfarliga att beträda, inte nog för att de blir hala utan även trappsteget själv fräts sönder av det mystiska regnvattnet.
Halvvägs upp i tornet hör han ett skräckslaget snyftande längre upp. Glädefyllt kutar han upp för trapporna men möts nästan genast av en stor järngrind, till synes utan varken gängor eller lås. Glädjen blev kortvarig för får namnlöse hjälte som förtvivlat sätter sig ner med ryggen mot grinden. Men plötsligt hörs ett skratt. Ett skratt som ekar överallt i tornet och får blodet att isa i kroppen på hjälten. Han tittar ner och tittar då skräckslaget rakt in i ögonen på furst Aingus...

Fortsättning följer...

Möggeldamm....

Och DÄR åker en brandbil förbi. Fasen vad jag blir trött på folk som talar före tanken, dvs, säger det mest vettlösa skit utan att tänka på konsekvenserna. Något som resulterade i total nedervärdig sorg och förtvivlan den gångna helgen...
Jag funderade på Moderaternas s.k. jobbpolitik, jamenar den är ju jättebra, vipps så får folk inte råd att vara arbetslösa längre, utan blir numer uteliggare. Poff, där fick vi bort en hel drös med sånna där jobbiga arbetslösa människor (eller inte). Ärligt talat förstår jag inte hur långsiktigt de tänkt på det där. Hade herr finansminster brottom när han gjorde sin budget? En sån där sistaminuten sak som när man råpluggar alla 100 sidor inför tentan? Ännu är jag fortfarande studerande, men mina hopp på att få någon slags ersättning om jag inte kommer in på Banskolan går ju upp i rök då de avlivar studerandevillkoret. Dvs... jag kan bara få ersättning om jag haft jobb tidigare. Och det har jag ju verkligen inte... Hur fjänders tänker de egentligen? Jag vill förvisso inte att folk ska tvingas leva på ersättning, men så som de gör kommer folk att kastas ut i total ekonomisk fördärv... Mer än så tänker jag f.ö. inte gå in på skiten, för då bryter jag min huvudregel att aldrig gå in på politik.

Hmm jahaja, idag var den mest vettlösa dag jag varit med om. Tvingar upp mig tidigt i ottan och tvingas åka och stänga av min annars förevigt pipande väckarklocka... Inte var det bättre att det var rena ärtsoppan utanför huset. Kändes som en stor kanelbulle i huvudet hela dagen.
Mer intressant var det att åka och besöka nystartade Mangakai Nacka. Låg lite sådär lagom ödsligt mitt ute på halvön Kvarnholmen. Det var inte många där men det var det ju inte heller när Täbyfilialen kom igång...

Och för sista gången.... Det var ett jäkla liv då då...

Lajva i Stockholm?

I jämförelse med många andra huvudstäder känns det nästan som att kila omkring i värsta rollspelet när man går omkring i värsta områden, som ikväll, gåendes genom ett dunkel av träd, i fjärran synes Högalidskyrkan (läs Demonkungens Slott) där den onde furst Aingus håller prinsessan Yrvig fången i det östra klocktornet (om man nu vrider på bygget, jag tycker öster tilltalar ganska personligt). Åskan skär genom himlen som en knivägg samtidigt som regnet piskar mot den torra marken som omger slottet. Inte en växt har här vuxit på år och dar, bara synes de
dödsranglande kvarlevorna efter vad som en gång var träd. Inte en själ har beträtt denna yta sedan urminnes tider, endast den djupaste ondskan cirklar kring dens ben som vågar beträda ens närheten...
Där står han, den namnlöse hjälten som man sket i att namnge i början av spelet, han har powertrainat som en jäkla galning och nått den ultimata nivån när man kan använda Blikssvärdet. Och där... där tar han steget, över från marken vars själar ännu lever, för att äntra de dödas domäner..... Fortsättning följer...

Äntligen

Då var det värsta över. Känner mig minst ett kilo lättare (nej jag har inte gått ner i vikt). Äntligen körkortet i hand.. eller en väldigt tråkig lapp med tråkiga färger (är det detta som kallas "lappen"?).

Sentimental?

Tror jag börjar bli sentimental. Tycker det ploppar upp mer och mer suspekta minnen hela tiden i huvudet på sistone. Kanske ska börja skriva en bok när man ändå är i farten...

Mörkret...

Mörket, så vackert men ändå så skrämmande.
Här synes man ej, och andra du ej ser.
En viloplats dit ljuset ej når, en tystnad höljd i dunklet.
Mörkret, så vackert, så skrämmande, så tyst.
Men ändå så långt bort.

En hyllning till (Nord)korea

Jag tycker det är riktigt kusligt hur pass egotrippad den här världen är. Jag förstår inte riktigt jänkarnas aggresiva bestörning över (Nord)koreas* kärnvapenprov. De sitter själva på tonvis med stridsspetsar redo att förvandla hela jorden till damm genom en knapptryckning. Är det nån skillnad när ett annat land plötsligt råkar ha det? Är det nån slags oskriven monopol på skiten eller? Har för mig att mängder av andra länder har minst en sån där mördarbomb, men inte har de fått nån slags sanktioner för det. Och varför blir det alltid ett sånt himla liv från just jänkarna så fort någon utanför deras gränser råkar nysa...
Varför har de massa skumma baser i andra länder? Hade jag haft makten i något sådant land hade jag minsan jämnat deras hemliga baser och suspekta flygbasmakapärer med marken på sekunden. Och hade de sagt sitt veto eller vem vet vad mot mitt land och bombat mig med flygvapen som de alltid tycks göra så hade väl världen förhoppningsvis reagerat, eller gått under framför Bush' nerblodade fötter.
Det finns förvisso vettiga människor i landet i väst, ett par kusiner och andra släktingar jag aldrig träffat, och de vettiga vänstermänniskor som vågar stå utanför. Men när får väl de göra sin röst hörd. Tyvärr tyckte ju alltför många att Bush skulle ha en till mandatperiod för att han gjorde sig kvitt de där terroristerna i öst. Frågan är vad det är han egentligen slåss emot. Tack vare honom har ett enormt masshat mot muslimer världen över fötts, något som får mig att börja bli riktigt mörkrädd..
Även om jag inte gillar kärnvapen alls tycker jag ändå om att (Nord)korea faktiskt vågar stå emot en sån terroriststat (eller vad man nu ska kalla det) som USA. För det är det inte många som verkar våga göra. Jamenar, när Sverige börjar ge med sig för jänkarnas krav på nersläckning av hemsidor på svensk mark. Då vet man ju inte vart det leder....

*(De som känner till Koreas historia vet säkerligen hur det ligger till och eftersom jag gärna ser ett enat Korea väljer jag att parentesera det tidigare nämnda)

Över och ut...

....

Orka...

Nähepp...

Jävligt trist men det gick inte den här gången. Allt för en jäkla stopplinjes fel. Jag stannade förvisso vid stoppskylten (vilket tyvärr var fel i det här fallet), så ironiskt nog gjorde jag inget mer fel än att jag inte stannade vid stopplinjen (faktum är att jag hade tänkt stanna vid linjen också, men tyvärr hann ju vv-typen bromsa innan mig...). Jäkla surt faktiskt. Jahapp. Då återstår en jäklans väntan innan jag kan få visa upp att jag vet något jag egentligen redan visste, fast missuppfattat...

Då var det dags igen

Det medelsvenson kallar "höst" har ännu en gång bankat på dörren. Jag kallar det bara trevligt. Nog för att jag plötsligt måste ha en eller två extra lager tyg på mig är ingen större sak. Efter att ha gått omkring i en bastu i tre veckor, sedan tvärs igenom en snöstorm i två vidriga veckor och sedan en lång marsch genom en regnskog så är jag glad för att hösten är kommen.
Nej jag har aldrig gillat sommaren, det är helt enkelt för varmt. Å andra sidan är vintern alldeles för kall och våren är bara jobbig för då går alla andra omkring i t-shirt och blir förkyld och gör att man ser dum ut som vågar ha jacka på sig...
Så vad har hänt på sistone då? Skolan drog igång den 28.e och sedan dess har varit både bu och bä.
Studentkåren skickade räkningen fel så jag var orolig i två veckor, studentkontot kunde inte aktiveras förrän sent och CSN ville inte ge mig nått bidrag förrän skolan registrerat in mig (vilket tog en vecka (och därefter fick jag vänta ytterligare en vecka tills jag fick utbetalt något...)).
Skolans skrivare sprängdes igår, kunde inte skriva ut något alls, så jag får sitta i helgen och stressa mig igenom alla papper inför måndagens föreläsning. Där sprack den helgen.... Tack för den televerket.

Jäkla motorvägar

Jag blir så trött på alla motorvägar. Trodde inte det skulle va så svårt att köra där, liksom tjena, först är man för långsam i att komma upp i fart på påfarten, sedan är man plötsligt för snabb och kör nästan in i bilen framför då jag försöker hålla mer koll på filerna omkring mig. *Suck* Uppkörningen närmar sig, förhoppningsvis hinner jag lära mig vilken som är bakspegeln och var ratten sitter tills dess, och förhoppningsvis har ingen fått för sig att placera en tenta den dagen. Då vet jag inte vad jag gör, men vafasen, jag var typ först, det står ju inte ens något vettigt schema på SU's sida. Nåväl, vad händer sen då. Kanske ska typ diska, och börja rippa lite mer Darkwing Duck, och svara på det där mailet som kom i måndags, och kanske leta upp nått kul recept, eller så blir det typ okokt ris i micron med nermald potatis. Öh.... Det var nått som var lite skumt med den här läsken...

Vadå postverket?

Jag har alltid frågat mig varenda dag jag jobbat på Postterminalen i Årsta, varifrån kommer all jävla post? Varje dag kommer jag och driftsledarna tjatar var gång om att det är x miljoner brev som ska sorteras. Hur mycket av de där miljonerna är post som aldrig nådde fram? Är det någon som aktivt brevbombar någon? Eller är det helt enkelt för många invånare i detta land? Jag vet inte ens om jag vill tänka tanken på att jobba på den stora posttermnalen i Tokyo. Det bor ett par miljarder där och jamenar, de måste ju bokstavligen drunkna i post. Eller är post ett dött medium däröver? Alla hänger ju kaotiskt över sina mobiltelefoner och knappar på knapparna i hopp om att någon ska knappa in ett svar på andra sidan cyberrymden. *Suck*
Jag antar att du som sitter där och läser just stoppade ett brev på lådan och skrattade ondskefullt i hopp om att första brevbärare kommer få panik när det ankommer dit det ska följande dag.
Eller nått i den stilen...

Var det bättre förr?

Jag vet inte vad som flugit i mig. Börjar koppla mer och mer till det förflutna, jag vill spela om Zelda trots att den inte ger mig nån utmaning längre. Jag vill resa till en plats som inte längre finns, och besöka en inte längre besökbar by. När jag tänker på resan till mormor och morfar blir jag nästan ledsen när jag tänker på hur det var förr. Mycket av min barndom utspelade sig där uppe, vilket kanske är en av anledningarna. Hittade nyligen massa sånna här kassettsagor, beståendes av i princip samma röstskådisar men alltid lika härliga att lyssna på. Och dessutom en drös okända egeninspelningar där jag typ pratar skit (var säkert inte äldre än 7, 8 år....).. Jäkla läskigt...

Logikfel?

Jag förstår inte varför man fryser om man har feber. Jag sitter här med tre lager tröjor, gömd under ett täcke, ändå känns det som jag sitter på toppen av ett isberg. Varför?
Känns som en väldigt bra start att ordineras vara hemma från jobbet en vecka sträckbänk efter att ha jobbat knappt två dagar. Jag vet inte hurdant minne folk har där på terminalen. Hoppningsvis minns de vem jag är om allt är i sin ordning, eller så drog jag med mig hela frankeringsavdelningen till sjukbädden. Kanske väntar en tvåtusen vagnar backpost när man kommer dit.
Nä, nu ska jag typ se på film, om jag orkar. Det tog på krafterna att gå ner till vårdcentralen och tillbaka...
Det här blev ju en intressant historia.... *Feberflum*

Vadå sommar?

Jag tvivlar starkt på att vi verkligen bor på norra halvklotet. Hur tusan kan det annars vara sommar nu? Det är ju banne mig svinkallt. Och så gjorde den mig sjuk på köpet. Jamenar, jag hade trott att jag skulle gå omkring med en vanlig höstsnuva (kanske troligt när man hoppar mellan 29*C till 16*C). Istället får man feber, som fortfarande håller i sig efter 5 dagar... Känns ungefär som huvudet blåst upp sig till en ballong. Jag kan inte gå rakt, det känns som det blåser 26 m/s i sidled, att gå upp för trappor känns som att bestiga berg. Och så blir man sådär rysligt känslig för temperaturer. Ligger och fryser trots två lager täcken på sängen, samtidigt blir det kokhett inne på dagarna, och någon skillnad blir det inte om man öppnar alla fönster som finns.
Dessutom tampas jag med en nedrans slempropp i halsen som bara hatar mig och gör att jag konstant hostar sönder bröstkorgen.
Om någon har ett mirakelmedel får ni gärna maila det bums. Det här suger...

Jäkla stockholmare

(For your reference, the following text is in Swedish. Don't feel annoyed if some words sound like English words you shouldn't use in front of people..)

Då var man hemma igen, och vill redan åka tillbaka till Japan. Varför? Tja, den här asfrustrerande staden är full med nerdrogade svin som bara skiter i allt och hellre kastar en glass rakt i närmsta armhåla. Hela resan från T-centralen till Näckrosen satt någon på helspänn och skitade vilt ner sätena med sina namnlösa skor. En tant gick fram och skrek "håll käften" och en gubbe stirrade irriterat och viskade något som lät riktigt kusligt på finska till tanten med ögonlapp brevid.
På Gameshop säger killen i kassan ingenting mer än "mhm..", och ett diskret "tack" när jag lämnar fram pengar (jag undrar fortfarande om det verkligen var ett tack jag hörde...). I Japan fick man minsan höra typ 2-3 personer som skriker "IRASSHAIMASSE!!!!" och någon lämplig hälsningsfras typ Godmorgon... Och lika många vrålar "ARIGATOU GOZAIMASUH!!!!!!!!!!" när man lämnar butiken.
Sen var det ett jädrans tjöt i nallen (precis, en sån där brun sak med vitt pulver i man vinner på gröna lund) på vägen hem. Glada Agda skriker högt i telefonen att hon hittade Nils Bergh i Sollentuna, den mindre muntra Bert-Eric lackar ur på någon resebyrå för att hans biljett är blå och inte grön (jäkla intressant hörru...).
När jag då ska ta mig av vid Fridhemsplan så väller folk in utan att se sig för. Jag får armbåga någon i axeln (ja, jag vet att jag är lång) och få ett gräsligt "wtf?!" tillbaka inklusive moms.

Fasen vad jag saknar Zelda...

(Obs att namnen är fett påhittade..)

Ending

With only 5 hp left I managed to throw a Burning Super Flare Extra Mix Plus spell attack on the final boss and beat the game. *Ending theme starts playing*

The flight home was the most annoying I have ever experienced. First, when I entered the plane, I found when I got to my seat someone had placed some small shoes in front of my seat because they thought no one would sit there anyway. Also the lady in front of me really wanted to have her damn bag under the seat where my bag were supposed to be (just because she was sitting near an exit door, just like me on the way here, but I had to put my damn bag in the above compartment). I managed to survive the 12 hour flight watching two movies and reading Harry Potter, though I had to stand out with this guy behind me constantly sneezing and coughing (not the usual ahem-coughs, these were like something that could make trees fall).

At Heathrow my biological clock was past midnight, still it was bright daylight outside so my head went so dizzy and I seemed like a walking zombie when trying to find out about which gate to go to.

The final trip went on with a 2 hour nightmare of children running around and people waving their arms beside you constantly knocking me out of my sleep.

When writing this I am up and running after one night's sleep (actually woke up 4 am local time). At the moment it feels like I have this horrible hangover, even though I haven't had any alcohol since graduation.

Thanks for reading all this, whoever visits this place.

---Japan journey over and out---

Final battle

First a resume of yesterday's news.

Went on with my packing-mania and then after sending my 6,5 kg of books I finally went out to have some lunch and headed towards Harajuku. Found a nice EuroDisneyland soundtrack there and went on to Akihabara. Could find no catpaws for cosplay anywhere ;_;, so I went on looking for more game soundtracks, which I could find none of. Made a final visit to Super Potato to fight the boss before the evil nightmare king's castle.

After pwning the boss I went on home to continue packing. Brought a mix of food from an AM/PM shop and ate a beautiful dinner on the top of the guest house roof below the full moon. The moon is really one of the most beautiful things in this whole universe. If anyone dared hurt it, I would do horrible things to this person. Long live the moon.

--End of yesterday's news.

So, at the moment I am sitting and waiting for the gate to open here at Narita Airport. The time is around 10.48 local time. I am getting really annoyed by this lady in front of me shouting about some nonsense...
Soon I will reach the nightmare king's room and the final battle will begin. Wish me the best of luck. Thank you for reading this far.

Over and out. *Final boss music starts* May the winds be with you forever.

Quest of the game soundtracks

First of all I think one might wonder where in the world all the 800+ pictures I have taken are. The fact is, I thought it would be easier to put them up here, but since the transfer cable they have at the guest house wont fit into my camera I guess it will have to wait. I could try finding one in Akihabara, but I don't need more than the one I already have at home.

Bango. Couldn't get in touch with my friend so I practiced some kung-fu on the rooftop (wow, they actually had a rooftop here). Went on weighing my bag (nearly 20 kg) and went out to Ikebukuro trying to find Tower Records, but they did not have any game soundtracks at all *sob sob*, so I went to Shibuya (they actually warned me going here during weekends... no kidding, was really crowded). Found nothing of interest except a Mandarake store (someone in a restaurant I asked thought it was some kind of food). They had some Igarashi Yumiko manga at least, and a Zelda Wind Waker soundtrack.

Went to Akihabara continuing my quest to find game soundtracks. Fought the final boss at Super Potato and won a Zelda figure (yahoo..!). Found a wierd release of the Final Fantasy 7 soundtrack and went back to the hotel where it was really noisy (gosh, I hope I can sleep more than last night...).

Sailor Moon min vän, ödet är dolt, går ej att se, vad som väntar dig, står i stjärnorna...

Akihabara strikes back

Quite an interesting day today. First I went to Tamachou to take a look at Keiou university and the Aoyama cemetary (quite a walking distance west of Keiou), and also made a visit to the "real" Hikawa shrine (not really interesting though, just a shrine with no one there actually..).
Took a trip to Shinjuku (finally) and took a look at those two buildings I think are some kind of government office or something (Angel sanctuary vibes..). Very tall buildings they had around there anyway.

Later in the afternoon I went to Akihabara (again) looking for some dvd's for sale in a lot of shops around there. Visited Super Potato again *teary eyes* (really gonna miss this place) looking for music from Sega, Nintendo and Super Nintendo games (could find neither Zelda nor Final Fantasy though). Brought one of these Famicom Collection Cd's and another of those "making noises"-figures, then headed back home to do some coin laundry and buying some takeout tempura (I really like tempura). Tomorrow it is time to prepare for the final battle at Narita Airport *creepy final level music starts playing*

Over and out, may the winds be with you forever.
*Organ part in the final level music starts* *Feels creeped out and faints*

Delta zone...

Soo... yesterday I went to this little town in the middle of nowhere called Yokohama (yeah I think you know where it is...). Could not find much of interest except for this famous Landmark Tower, some boats (I think it might be one of the biggest ports in the world (?), not sure though) and a giant ferriswheel. Oh, and they also had a kind of Chinatown area where everyone tried to make you go into their store or restaurant like mad... And they shouted like "oni-san, one-san"... Not that I understand why in the world they want to call all people their "dear brother" or "dear sister". In Yokohama I also accidentally found a Japanese vhs of Duck Tales. Really interesting.

Back in Tokyo I checked out the Tennou Izle (they really called it Izle, don't know why), where the "Delta Zone" should be located. (Delta Zone? Yeah, the one from Sailor Moon S series where the evil guys and the new outer soldiers where "living"). It went dark really quick which made it awfully creepy walking around these areas, whistling to Sailor Moon songs...

En liten tjej med jättelånga flätor, sådär en fjorton år och rätt söt..

Like a fairytale

Woke up early today, felt like visiting a temple before going to Mitaka and the Ghibli museum. When I got into the museum it was like walking straight into a fairytale where everything is Ghibli style. Really wonderful. Didn't mind having millions of kids running around either, I was like one of them anyway. Though it was pretty expensive things in the souvenirshop, otherwise I would have brought a ton of Ghibli stu. There was this short film too that was exclusive for the museum which I of course had to see. A really great one.

After the Ghibli Museum I went to Azabu-Juuban again visiting the Tokyo Tower (250 meters tall) and tried to discover some of the Sailor Moon areas around there. Managed to find some of them at least, but still no trace of either Usagi nor Naoko-sensei's house... Are they living underground?

Over and out.

Who let the rain out?

Reporting in from the not so rainy anymore Tokyo.
Yesterday (day 17) was terrible. It was raining until late afternoon/early evening. My shoes did not really like this kind of weather, neither did my clothes...
Went around Akihabara and to a place my friend took me to yesterday called Super Potato.
It must be (at least one of) the gates to heaven. I mean, in heaven everything must be made of pixles, in the background you hear blip-blip music and when you speak there comes nothing but wierd monotone sound effects followed by a square box above you with pixelized text...

Later that day I went to a ward (Tokyo is classified in smaller areas called -ku) Minato-ku where the area called Azabu-Juuban was located. For an old Sailor Moon-fan like me it was like heaven walking around this area where these mysterious sailor senshi might have been living several years ago (I suppose they live on the moon now though (actually I think I saw a girl in sailor uniform with two "ponytails" (?) while strolling around the area)). I suppose I will return there later this week for some more exploring...

May the winds blow in the right direction, over and out.

Rain, period.

Quite a nice day we got ourselves today, rain, rainy season, phew, someone wanna hang on for some windowshopping?

Yesterday (day 16) I went to Ueno park and met a friend who is also visiting Tokyo at the moment. He and some of his friends took me downtown for some sightseeing visiting Harajuku and Todai University (for cheap lunch). The weather was good, the best I have experienced during this whole time staying in Tokyo. My friend also took me to Akihabara showing me some really nice shops.

Later in the evening I went to the Rainbow Bridge. The walkway was closed but I managed to get over by a really expensive monorail train (Y310 to go to the station on the other side of the bridge, plus the amout it cost me to get to the station right before the bridge walkway where I found out it was closed). Got home late that night and managed to find a Lawson store to buy a ticket to the Ghibli Museum.
Quite a day really.

Over and out.

Backtracking final part

Forgot about time and everything, just writing makes me totally lost.

*Day 8
Up early taking the local tram to Miyajima-guchi and ferry to the Miyajima
island. Visited the famous Itsukushima-shrine where the even more famous "floating torii gate" was located. It was still low tide when I got there but it looked like it was floating on the water. Really beautiful. *Teary eyes*
Headed for the top of the mountain by the ropeway. It is like going into peasoup, couldn't see a thing. At top there where monkeys that were said to take stuff from your bag if you weren't careful. Took me several hours hiking around the moutain and on the way I found an awfully scary shrine that looked quite abandoned.
Returned back to Hiroshima and ate some okonomiyaki at a local restaurant, though I must say it is pretty hard to eat it (since I am deadly scared of being burned I wouldn't dare eating with this little metal pan thing they gave me...). Found one of the Book Off (second hand books, etc) stores where they had loads of used manga too.

*Day 9
Had to move from my original "bedroom" to the livingroom because of some overbooking at WFC. Didn't actually mind but the bag was quite heavy dragging down there...
Headed off toward the Peace Park and the Peace Museum. The museum was quite an interesting and horrible experience at the same time. They had actual peices of bricks and parts of buildings there from the time the bomb exploded back in 1945, which made it really creepy and sad too.

*Day 10
Up very early to pack my bag and have some breakfast. Then I packed the overload of manga into a box I brought at the post office. Then I courageously managed to take the box to the post office (about a 15-20 minutes walk) and got it mailed by surface mail (it weighed around 10 kilograms). Headed back to WFC for my and checking out. Took the regular shinkansen to Shin-Osaka and managed to find the hotel really easy after taking the loop line to Shin-Imamiya. Took a hike downtown and rented a movie (random Doraemon movie) from the front desk of the hotel (movie rental was free).

*Day 11
Headed down for some breakfast (two pieces of bread and tea... what the...?!). Took a local train to Nara and hiked around the town area and surroundings looking for temples and sightseeing spots. There were a lot of deers in Nara and I think the town is famous for having them strolling all over there. Visited the Todaiji temple (lots of schoolchildren visiting too) and then visited the Kasuga Taisha shrine. After these interesting sights it was staight towards Kobe (a city I didn't get really fond of however..).

*Day 12
Wents by train early to Himeji castle west of Osaka, which should be one of the castles that are not replicas. Went around in- and outside of castle and visited a nice Japanese-themed garden near the castle grounds. Headed towards Kyoto by shinkansen (at least I hoped to see at least something of Kyoto before going back home). Managed to find the headquarters of Nintendo (which was not open for the public to visit however). Visited the legendary Inari (something) shrine which had these even more legendary 1000 torii gates.
Took a hike for a while through these tunnels of gates then headed back to Osaka when it got too dark to see anything interesting.

*Day 13
Decided to take an allday sightseeing tour in Osaka. Visited the Floating Garden Observatory (the observation floor located is around 170 meters above ground). Quite a nice view you got from up there. Founda a Pokemon Center (a shop that sells pure Pokemon goods) and met a nice german guy who had been living in Japan for around five years. Visited some Book Off stores and headed back after some more walking downtown.

*Day 14
Woke up with rainy and windy weather outside. Took a limited express to Kansai Airport which is actually located on a manmade island a couple of kilometers southwest of Osaka. At the airport there was a place called Sky View where you can try a real "flight simulator" or "air traffic control simulator". After several hours at the airport I decided to head back to Osaka again to pack my things for tomorrows check out of the hotel. Also bought some yoghurt and juice for tomorrow morning's breakfast. Watched another movie at the room (Highlander 2).

*Day 15
Woke up early again, ate my breakfast, checked out and then headed for Shin-Osaka station. Took a shinkansen to Tokyo station (took around 2,5 hours of travel time) and managed to get to Asakusa subway station. The guest house called Khaosan Tokyo was just about 100 meters from there. Went looking for somewhere to eat dinner and bought some "ingredients" for tomorrow's breakfast.

Period. Finally I managed to catch up. Tonight I will keep on writing more often so I wont have to do backtracking again.

See ya'ps

Backtracking part 2

Okay, here we go again...

*Day 4
Up early (around 7.30), had breakfast and then took the train to Shin-Yatsuhiro and from there the shinkansen train to Kagoshima-chuo. Managed to get to the famous (still active) volcano Sakurajima (quite interesting name, means 'cherry island'). This island was huge and I did not feel like taking a hike around it, though I actually walked to some volcano center 20 minutes from the ferry port. Was really hot and humid as usual. Found some couple of volcano stones (?) on the way then I returned back to Fukuoka. On the train back there were some wierd old Japanese men offering me Japanese candy and tried to speak English with me... (gosh.., kind of embarassing).

*Day 5
Woke up later than usual in the morning, had some brunch and visited a anime/manga-store called Animate. Got really fond if this singer Mizuki Nana. Bought some stuff then headed toward the north of Fukuoka looking for something interesting to see. Found a shopping mall where there was a huge place with loads of second-hand manga, cd, etc, you name it. Bought a lot and then visited a local netcafe. Went to a place called Canal City which is like a big building complex with movie theatre, restaurants and arcade gaming centers. Had some dinner at a place called Ramen Stadium (wierd...). Returned to the hotel and tried to use the coin laundry. The coin dryer however wouldn't make the clothes dry enough so I let them hang in the bathroom overnight.

*Day 6
Packed my big bag, dried the non-dry clothes with a hairdryer (had to use it for something...) and checked out. Headed back to the store from yesterday and bought some more second-hand manga. Made a brief visit to Fukuoka tower (just watched it, didn't head to the top of it), then it was finally time to head to Hiroshima. When I finally got there I had to ride with a tram packed with people making me not able to get off until two stops after the one I was supposed to get off at. Found the World Friendship Center and was greeted by a nice american guy showing me the room and telling me about Hiroshima. Took a hike downtown almost getting lost trying to find a telephone booth (Japanese maps are a nightmare..).

*Day 7
Woke up around 7 and headed downstairs to have "western breakfast" (American pancakes, etc). Heavy rain outside so I decided to go to Okayama. From there I went to a village called Bizen/Imbe (which was located in the middle of nowhere it seemed). Walked around in the rain, visited a shinto shrine and a nearby forest then took the local train to another place west of Okayama called Kurashiki. There was supposed to be some kind of old samurai-areas here which I tried to find, with success. Took a look around the samurai buildings and happened to find a Igarashi Yumiko-museum (WOW ^.^ ). A really nice exhibition to be honest, worth a visit for those who like Candy Candy or Georgie for example. Asked one of the staff members to take a photo of me in front of one of the Candy Candy characters (yay!). Visited another shinto shrine where I bought my first protective amulet (o-mamori... something the shrine maiden called it), then headed back to Hiroshima.

To be contined....

Tokyo, finally.

The final part of my trip has begun. Arrived in Tokyo by 14.43 shinkansen from Osaka and it wasn't that hard finding my way to the hotel like before. This guest house is a little more convenient because I wont have to travel to the 9th floor up and down every time I need to go out. Quite a small room, not the nicest of views from the window but that gives me more reason not to "live" in the guest house all days.

Today I am hopefully going to meet a friend visiting Tokyo too. He doesn't live far away from here, though he is a little hard to get in touch with.
Will continue my backtracking "dairy" when I find my logbook somewhere in my backpack. Now I'll head up to the room for packing up my things (I do hope my poor things survived this nightmare up and down the stairs all the way from Osaka (who needs an elevator anyway?))

Over and out.

Backtracking

There.. Finally a vacant computer. I mean, there are like four floors packed with people (?) and three computers for those to fight about. It`s like heaven when someone finally decides to leave them be.

Anyway. What have I been doing until this day?

*Day 1
Arrived at Tokyo Narita Airport late afternoon, weather was like... hot and humid, and since that plane was the total opposite of humidity, that was like I've always said, walking into a wall. Tired as any tired guy I got onto the next plane to Fukuoka/Hakata airport. Plane was totally not crowded, could almost pick whatever seat I wanted. However they felt like placing me in the total rear end of the aircraft, somehow closed off from the world (but whatever, I got a window seat ;) ).
When in Fukuoka city I spent one hour of looking, but couldn't find the hotel, so I asked this nice lady to ask a taxi driver to help me get to the hotel. Got there just in time for check-in personel closing the doors...

*Day 2
Took a limited express (whats the meaning of 'limited' anyway?) to Saga and took another local train to a station in the middle of nowhere to find Yoshinogari (a park with houses from the yayoi (not yaoi) period). After that I went to Nagasaki. Wandering around there for a couple of hours feeling lost until I got home around 10 pm totally worn out.

*Day 3
Looked for this tourist information in the Acros building where I meet this nice Japanese guy that seemed to be knowing about Malmoe (not Stockholm though...). Took a limited, whatever, train to Beppu. Since I arrived pretty late I didn't get to see much, just two of their famous "hells" (aka jigoku). Met this German backpacker letting me know of some nice places to visit whenever I got time. Back at Beppu station I found a small store selling used manga, where I got "Koko wa greenwood 1-9 + 11 for just Y1000.

...To be continued (coin laundry just finnished)

At last (lagging 12 days...)

At last I finally managed to set up this blogthingy... whatever you call it. Never done this before.
However. Right now I am sitting in this... by this computer in a wierd hotel in southern Osaka.
Just wanted to write something. Raining outside, not a lot but it`s still enough to make you wanna stay inside.
Let`t just end here and continue later on.

See ya