Cosplay!

Ang. kommentarer

Tidigare kommenterare till föregående inlägg kanske undrar varför kommentaren i fråga togs bort. Detta för att jag inte vill att bloggen ska utvecklas till ett politiskt krig eller dyl, eller någon form av politisk pajkastning. Använder bloggen till stor del för att bli av med aggressioner över världens ofantliga orättvisor och negativa energi. Vare sig det är Palestina (som område, stat, eller vad världen nu väljer att kalla det, åtminstone är jag rätt säker på att Palestinerna vill att Palestina ska erkännas som enskild stat) eller Israel som gjort fel gör det mig ideligen lika förbannad.

Deprimerande samhälle

Alltså jag förstår inte hur människor förmår att leva i den här världen utan att bli totalt nerdragna i ett evigt mörker, eller det kanske de redan blivit utan att veta om det / erkänna det, eller så är det som Buddha sa, att livet är ett lidande, vilket jag i och för sig kan förstå till och från. När allt känns som mest bra då lider man för att man inte vill försvinna från jorden, tvärsom när allt känns mindre bra. Det är ett jäkla vågspel.

Ute i världen krigar folk, dör folk, lider folk för någon annans lycka. I Israel till synes gläder sig människor över att de ockuperar andras mark, de spränger sönder hus av den enkla anledninen att de tror, eller nej, de "vet" att det finns terrorister däri. De fortsätter att uppföra bosättningar på den mark de ockuperat och det ger ju inga andra signaler än att de inte tänker ge upp. Jag menar inte att jag är emot judar, jag är inte emot någon religion/etnisk grupp/dyl, däremot är jag emot orättvis behandling och krig.

Jag minns när de på nyheterna för några år sedan visade hur demonstranter stod och skrek över bosättningar, det var det nyheten handlade om, att de skulle rivas. Men i själva verket skrek de mot att de skulle rivas. Jag förstår inte hur så många kan ha en så vidrig bild av att ockupation ska tillåtas genom att inte riva bosättningar.

Mitt engagemang för ett fritt Palestina kom i samband med samhällskunskapen i gymnasiet i början av seklet. Tydligen tog (?) Storbrittannien delar av Palestina och gav åt det judiska folket (vill fortfarande trycka på att jag inte är emot judar, utan enbart de i den israeliska staten och de nationalistiska individer som indirekt/direkt är för ockupation) för att de tyckte synd om dem. Precis som Nord- och Sydkorea där varken USA eller dåvarande Sovjet ville ta ansvar för den splittring av landet de gjort, tog inte heller Storbritannien ansvar för sin ockupation av Palestina som de sedan gav åt det judiska folket. Förbannat fegt och oansvarigt.

Till och från hör man på nyheterna hur EU, USA och diverse andra länder fördömmer Israels ockupation och den pajkastning av bomber som sker mellan Palestina och Israel (vem som ens började pajkastningen tänker jag inte gå in på här), men ingen gör något. Ibland åker USAs president ner och försöker medla men inte händer något nytt. Om nu USA är sånna världspoliser varför skickar de då inte dit tjugotusen soldater som får sätta P för ockupationen? Det var ju precis vad de gjorde mot Irak. Ligger säkert något som rimmar på pengar i bakgrunden.

Ska vi då ta en titt på Sverige så blir det klart ännu mer deprimerande. Våld, oprovocerat som provocerat. Inte fasen törs man gå ute på stan efter mörkrets inbrott, inte ens här i Falun. Blir man rånad / nedslagen är det ändå ingen som gör något annat än gå förbi och titta. Sen att dessa vittnen får leva med det dåliga samvetet resten av sitt liv gör väl bara dem deprimerade men det är deras fel.

Ni får ursäkta mitt otroligt pessimistiska och politiska inlägg från en som egentligen är helt politiskt ointresserad och hellre vill sprida glädje världen över, men när folk lider och behandlas orättvist kan jag helt enkelt inte sitta still.