På väg mot slutet

Avsnitt 197 avslutat. Tiden rinner ikapp. Över 6 år sedan jag tog första spadtaget på månen. Vinden blåser. Regnet faller. Kylan jämrar. Snart är det över. Tyvärr. Alltför nära. Kunde pågått i evigheter. Kunde dragit ut på det mer, men varför. Ändå är det så svårt att avsluta något så enkelt som en tecknad serie.
Ja jag säger då det. Så svårt att jag inte ens vet hur jag ska avsluta det här inlägge... *POFF*

Det är en trappa - RAJD DÖ LAJTNING says:
Länk kommer.

Tala med väggar

Varje dag händer det att jag står helt sonika och talar med en vägg. Helt tyst står den där, säger inget, hur mycket/litet och högt/lågt man än talar. Oftast är man glad att väggen inte tittar på en, för då ser man extra dum ut, ungefär som man sagt årets pinsamhet.
Ett exempel på detta fenomen är bl.a. det jag nyss råkat ut för, väktaren på ersättningsbussen. Jag har förmodligen hälsat och haft mig på typen sedan bussen började köra, och varje gång samma sak, han tittar upp i himlen som om det plötsligt börjat regna. Till slut gav jag upp. Men en dag, typ några veckor sedan så reagerade karln, tills idag, då är det samma skit. Ändå verkar han reagera på hur andra tilltalar honom...
På jobbet kan det vara likadant ibland, vissa personer, tyvärr hamnar man i ett helt lag i 8 timmar med dessa ibland. Det är ungefär som på posten, jag minns bara en tjej som faktiskt spontant tilltalade mig under kvällssorteringen, eller så drömde jag bara.
Så om någon tycker jag är för tyst, kanske skulle ta och spetsa öronen i fortsättningen, så kanske folk hör vad jag säger, eller åtminståne anstränga sig för att vilja höra. Det är inte alla, men ni vet säkert vilka ni är.

Klart slut.

Konsten att överleva i ett hajreservat utan att bita tillbaka

Ja jäklar. Den här bloggen utvecklar sig bara mer och mer till en hatisk hatdagbok mot allt och alla som av någon anledning korsar min väg på fel sida om övergångsstället.
Situationen är denna, man kan tydligen aldrig bli helt nöjd med vad man får nu för tiden. Överallt finns någon form av bortsprungen hajvalp, ett svart får, en grillad ost, eller vad man nu ska kalla det, i detta fallet på mitt jobb. Jag är glad över att ha ett jobb, även om det i sin tur innebär ett flertal dagar av allmän dötid (som borde gått till något bättre). Att jag samtidigt delvis förvandlats till en cynisk, schitzofren, tjatig stressmoj är väl en sak för sig..
Men för att återgå till saken. Jag har kort stubin. Å andra sidan brukar jag försöka hålla nollan (dvs inte gå bärserk så fort stubinen brinner av) i tid och otid. Idag skulle jag prova något nytt, pentra ett Lufthansa-plan. "Kör ut vagnarna till dörren" (märk att dörren kan vara vilken jäkla dörr som helst, flygplansdörr, dörr till plattan, dörr till terminalen...). Så jag kör ut den till dörren, dvs mitt i gaten.
Allt går bra tills jag plötsligt av person (vi kallar henne Yolp) som påpekar nått i stil med att jag gjort fel och att de fått flygvärdinnornas vrede över sig för att jag gjorde "fel" när jag körde ut den i gaten. Person (vi kallar henne Yolp2) hakar på och börjar tjaffsa och skrika, jag säger inget mer än att jag försöker försvara mig med att jag aldrig gjort det tidigare (det var jobbigt nog att försöka lära sig hur och var de förbannade soporna stod och att ens köra vagnen). Innan jag hinner yttra mig dock springer de två ut till bilen och sticker iväg (Yolp och Yolp2 slutar nämligen).
Det som är så förbannat irriterande är hur Yolp alltid ska försöka få hennes aggressiva klagomål (nåns fel är det, nån måste ju ta skiten, jag kan absolut inte leva med skammen att ha gjort fel, så nån gröngöling får ta skiten) att låta som en mer eller mindre vänlig påpekan om hur man kan arbeta på ett bättre sätt ("Nu vet du det iallafall").
Yolp2 är inte precis världens bästa människa heller, känns mer som en avplankad kopia av Akane fast en skadeglad variant. Yolp har tidigare jobbat på ett eget städföretag och verkar därför tro att hon har all rätt att bossa runt mig, trots att vi jobbat där exakt lika länge. Att hon dessutom konstant går omkring och skryter om allt kul som hänt henne (det jag säger verkar typ falla ut genom näsan på typen) och allt hemskt som _hon_ måste stå ut med.
Hade det inte varit för situationen på arbetsmarknaden och att jag i övrigt gillar mitt jobb hade jag förmodligen gett mig av redan innan de två kvarvarande timmarna tog slut.
Jag släpar mig 3 timmar mellan hem och jobb om dagarna, jag släpar kring på andras skit, men hennes kan hon behålla för sig själv.
Jag kan ryta tillbaka, när är frågan, men det kommer, om du nu vågar ryta på mig igen, jävla unge.

Raffaraffa...

Ja då var det midsommar igen, och om det inte vore för att jag dels inte hade något bättre för sig (picnic i regn, nejtack) och att man fick lite extra OB hade jag nog inte jobbat den dagen.
Men sen kommer katastrofernas dagar. ALLT är stängt, biblioteket jag tänkte besöka, museet jag faktiskt hade tid att gå till för ovanlighetens skull, den japanesiska butiken vid rådis, stadshuset, tv-spelsbörsen (nej just ja den finns ju inte längre), webhallen, loppis, han som aldrig är hemma, osv.
Nähäne, och så är man förkyld, när det är sol, cykelväder och allt. Vad tusan ska man hitta på .

Inte blir det bättre av att man måste vara i säng vid 21-tiden för att slippa känna sig som en blyklump på MDorna* imorgon.
Inte blir det bättre av att det är varmt som bara telefonledning ute..
Ja Sakura har det säkert bra uppe i hyllan där det är kallt (I mitt rum är det alltid kallt). Här sitter man och hoppas på en nollspace fläkt att överleva dagen med. Får hoppas den följer med mig imorgon också....


*Flygplanstyp; en avlång sak med motorerna längst bak och ett pentry nästan mitt i kabinen.

En legend går i graven

Teknik Tvspelsbörsen är död. Detta tragiska men ändå lättande beskedet fick jag nu på onsdags morgon. Den avled stilla i sin butik på Klarabergsgatan i centrala Stockholm. Tiotusentals konservativa nostalgiker sörjer denna plötsliga men kanske inte så oväntade händelse. En av 90-talets största legender har nu försvunnit hamnat på andra sidan brandväggen. Många minns denna rörelse som en del i den på 90-talet enorma begagnathandeln av data- och tv-spel som under många år fick kämpa hårt för sin överlevnad mot dåvarande Nintendo-monopoljätten Bergsala AB.
Sedan lågprisbutiker såsom Webhallen tagit över marknaden och många second hand-butiker har sökt sig till näthandeln har konkurrensen tagit i överhand vilket i sin tur lett till Tvspelsbörsens oundvikliga undergång.
Många minns än Tvspelsbörsens storhetstid när de ännu hade en butik kring Skanstull i södra Stockholm. Deras speciella pricksystem för prismärkning förblev väldigt speciellt fram tills de skrapade bort den konservativa yta de haft och satte dit "riktiga" prislappar på spelen istället.
Vart begagnathandeln är på väg i dagens dato är ännu osäkert, men förhoppningsvis lutar det inte åt framtida monopolisering av marknaden såsom många andra handelsbolag tycks luta åt idag.

Pelle Penna, Netro

Hemma igen

Nu har drygt en vecka gått sen jag tänkte skriva ett inlägg att jag kommit hem igen. Har i vilket fall varit iväg och rest i Rumänien med en grupp på 14 andra pensionärer m.m. Vart en massa supande (nej jag drack inte) och jobbiga vägar i minibuss (jösses).
Igår kväll (natt) satt jag och kollade på typ första mangafilmen på tre veckor. Varför? Jag typ jobbar för mycket. Varför? Jo SAS strejkar, och jag får inget jobb. *Suck* Sitta hemma och uggla.
Igår såg jag då Alkoholistfamiljen (äks. Apelsingatan), varpå jag stöter på en scen där Madoka gladeligen bjuder in unge Kazuya i duschen. Är det nått typ japanskt beteende? Tycker folk ter sig så generade så fort en kille kliver in i samma rum annars... F.ö. förstår jag inte vad i hela friden den röda tråden i serien är. Det känns som typ Urusei Yatsura, saker händer och sen i nästa avsnitt har de aldrig hänt. Jag har tappat räkningen för hur många gånger Hikaru fått sitt hjärta krossat serien igenom...
Ja jösses pasta

Moahahahahahahahahahahahahaha

Jag är så nöjd, de missade tåget, bara för att jag envisades med att inte ta mig längre in i tåget, för att nån bylöpp stod mitt ivägen. Och inte kom den där sura tanten förbi mig nerför trappan, sååååå nöjd, så ägda ni blev, jädra Stockholmare som tror att ni får som ni vill bara ni sträcker ut väskan genom dörren.
Låt bli min sfär, håll er så jäkla undan och be bloody quiet.

Tack.

Död åt SL

Jag blir så förbaskad, först missar jag bussen, trotts att jag kutar viftandes med kortet i handen sticker bussen iväg som går en gång i halvtimmen, skulle han ha sin rast eller? Tåget är sent, och missar nästa buss precis. När jag ska planera en alternativ väg finns det ingen karta, utan en minimal otydbar karta över Stockholms län, jahaja, jag vet att jag är nånstans på den där pricken som ev. liknar ett sandkorn. På SL-center har de ingen aning utan ger mig bara en nersupen karta från tidigt 00-tal, tack, bra där, och enligt den går 141.an fortfarande utanför huset.

Dagen då världen blev ett

Det var redan när jag kom till Japan som jag insåg hurpass läskigt påverkade omvärlden blivit av västvärldens trender, kläder, kroppsspråk och för att inte tala om rutiner. Jag tittar i bakgrunden på en bild från afrika där ett flertal infödda personer går klädda i sånt man normalt ser i skyltfönstren nere vid Plattan, då talar jag inte om att personerna i frågan om skulle vara nerbantade till pinnar, utan det är själva kläderna som känns väldigt västerländskt. Naturligtvis är det upp till var människa att avgöra om de vill gå klädda i jeans, cykelbyxor eller vad det nu kan tänkas vara. Vad jag menar är att det känns som om mycket påverkats av just västvärlden, och sällan tvärtom. Beror detta på ett medvetet tvång som kristna purister gjorde på medeltiden eller ett spontant "jag-vill-vara-västerländsk"-syndrom?

Problemet med många människor är just det där att vara som alla andra, modeflugor, att ha samma "inne"-skor, samma tråkiga kavaj som alla andra i sin trapp och dessutom klippa sig som varenda kotte på Stureplan redan gjort. Följer man inte detta så blir man utstött, på ett eller annat sätt. Det är likväl på nätforum...
"Jag ser att du läser Expressen, därför får inte du vara med".
Osv...
Vad jag frågar mig är mer eller mindre, varför?
Vad är det som är så häftigt att vara som alla andra? Vågar ingen vara sig själv? Är det för att kunna identifera sig med eller bli accepterad av en entyckande grupp eller vadå?

Personligen går jag runt i mina vanliga svarta kläder, färgar mitt hår svart, lila, grönt, gult, eller vad f*n jag vill. Jag är bara så trött på skiten. När damen i luren på glasögonaffären sa "det är inne med tjocka bågar" höll jag nästan på att smälla på luren (men eftersom det är emot min natur så...)
Vill jag ha knallrosa bågar så fine, vill jag bo i Krusbärsholm så fine, vill jag köra en smurfgrönlackad audi så fine, men så skit i det, det är mitt problem, inte ditt.
Jag bryr mig inte om dig random person 31 som måste ha den där Fila-jackan, så länge du inte bryr dig om min Musse Pigg-jacka. Jag gråter nästan av att se folket på emotrappan på plattan, så annorlunda, så ovanligt, så udda, så häftigt...

Jag tror f*n jag ska bli svartrockare, precis som hon i den där boken, hon är min idol, min själsfrände. Hade gärna brevat om hon inte varit fiktiv. Fasen vad underbart det vore... *Suck*
Jag önskar jag vore en fiktiv karaktär, och kunde gifta mig med andra fiktiva typer, fast å andra sidan vill jag inte gifta mig, det är sånt där överdrivet tjaffs. Å andra sidan vore det inte helt fel att bli av Ami-chan och springa på äventyr i nån noll-space jungel.
Får drömma lite till, och kanske födas som en japan i nästa liv, eller varför inte en delfin, de vet iaf när vogonerna kommer...

Dräggel, stan é full av dräggel..

Asså jag blir så trött på folk, dessa j*vla cyklister som inte vet vad som är höger eller vänster...

Dropp... dropp... dropp...

... sa mannen om kranen.

Jag tänker inte klaga på vädret, för det vet jag att jag kommer få äta upp. Däremot att grannen har mage att jäklas med en klockan halv sju på morgonen. Enda sedan jag yrvaket besökte badrummet tills jag gick en halvtimme senare stod någon ovanför och smattrade med jag vet inte vad i golvet. "Smatter... smatter... smatter..." Tänk er själva, en så liten sak kan blir så otroligt irriterande, jamenar, om man skulle samla ihop alla dessa smattranden i en ask och slänga ut dem, tänk vilket vrål det skulle bli, ungefär som att försöka välta berg.
Jag är nog inte ensam om att ha det, ty jag vet att minst två personer på denna jord har det, nämligen kort stubin. Jag skulle säkert palla med ett smatter ibland. Runt lunchtid är det dock värst, jag vet inte om det är hissen som landar på spontan våning (den hörs, tro mig), eller om grannen smäller igen en dörr, eller om grannen smäller ner en låda på golvet. Frågar man så får man typ höra att "jag var tvungen att dansa..", måste va en riktigt våldsam dans isf...

I Metro ska man tydligen försöka på sig att ragga på bussen, låter riktigt hett, kanske man skulle prova på någon gång, iförd värsta cosplay-dräkt eller nått, kanske Sakuras chockrosa catsuit O.o. Tror jag börjar tappa här...

God morgon Stockholmare.. Må ni dö i eviga skrattplågor.. *Suck*

När Morga kom till stan

Ja då satt man här igen, mitt ute i värsta förorten, alltid lika jäkla roligt. Nog för att jag brukar klara av det mesta en tidig måndagsmorgon trots att jag alltid är lika trög i huvudet. Trots gubben som slänger den där genmanipulerade DN-saken i ansiktet på en vid Aspudden, och trots alla 32 ungar som kutade fram och tillbaka i vagnen fram till Bredäng (var tog personalen vägen?). Men så sitter man här, och hör ett jädrans överljud överallt, ljud ljud ljud, någons telefon ringer, och DÄR, snyt dig människa, argh. Vad trött jag blir.
Sitter och går igenom AMS konstiga intressetest, och förmodligen kommer den informera mig glatt att jag borde jobba med IT...
Börjar låta som Marvin, fasen vad drygt allt blev...

Nischernas återkomst

Jag skulle nästan önska att någon plötsligt fick ett allvarligt fel i huvudet och fick för sig att människan skulle förintas. Farao vad trevlig, jag vill att folk ger f*n i rymden, stanna på denna simpla nerdränkta, dynghög till planet som ni gjort den till och håll tyst. Ja jösses.
Aldrig har jag varit med om maken till opartisk lärobok. I genmanipuleringskapitlet framstår det som att djuren vill bli manipulerade, försökade, undersökta och kartlagda på detta sätt. Och börjar djur göra motstånd, ja då kommer en massa lagförslag eller så kommer försvaret och förintar dem. Och kommer en alien och undersöker människor ja då blir det ett jäkla liv...
Och du Condolezza Rice ... jag vet var din brevlåda bor ...

Våren är kommen

Jahaja då var det typ slut på vintern och våren är igång. Som alltid tror alla svenskar att det är 20 grader och tar av sig alla kläder så man själv ser helt kokobäng ut bara för att man inga andra jackor har. Alltid lika förbannat svårt att välja rätt kläder, att gå i vinternjackan är nog ingen höjdare, dels för att jag tydligen drar på mig allt för mycket uppmärksamhet ("öh, var kom isberget ifrån?") och dels för att jag nästan drog på mig feber häromdagen bara för att det var så varmt.
Min andra jacka då? Eh, den är typ byggd för 10 plus minst. Om man dessutom har den i kombination med mössa och halsduk plus vantar ser man inte kul ut. ("vafan, han har mössa, kommer han från Island eller?"). Ja jag har mössa, låt mig ha min mössa, jag är ingen galen rappare för det, jag försöker inte se ut som jag vill kaxa upp mig, jag vill bara ha min mössa, punkt slut. Och jag tänker ha halsduk också, för jag orkar inte bli förkyld mer. Vänta åtminståne minst 7 månader (gärna mer, eller helst aldrig).
Nu ska jag ta mig ut, på balkongen var det typ varmt, jag kan säkert steka ägg på den (förutsatt att ägget inte går ut innan hösten), och det är på tok för varmt för min stora jädrans jacka från panikköping. Men varför... varför kan det inte bara bli POFF smällkallt eller kokhett på en dag? Skulle vara så vansinnigt mycket enklare.
Man kanske skulle flytta till ekvatorn, varmt året om, inga årstider att bry sig om, varken sommar eller vinter, bara allmänt sol. Visste ni förresten att på nordpolen kan det vara kolmörkt i flera månader på vintrarna. Värsta ballt, tänk vad mycket vampyrer det lär finnas där...

Eniro - Vi vet var du bor!

Och så var det då fredag igen. Alla dessa förbannade fredagar. Som alltid döljer den nästa hurhäliska vecka med något skynke som i folkmun kallas helg. Helg ja, då folk brukar sova till typ tolv, och på söndagen inse att "jädrar, jag ska upp om fem timmar och är fortfarande klarvaken". Ty jag läro förhoppningsvis slippa detta då jag tycks tvärvakna kl sju varenda morgon, något som uppenbarligen tvärmördat min normala sömnrytm då jag inte helt oväntat bestraffats av ondskans makter (säkert nån hög (höhöhöhh... jag är hö....hö hö h....höööööög) politiker som bossar över helgen) och möts av förskräckelsen vid morgonens ansiktstvätt med en rinnande flod av rött vatten. Jag har verkligen inte läst någon läbbigt avklädd tidning de senaste timmarna innan och defenitivt inte sett något väldigt avklätt i badrummet.
Jag är bra glad att detta aldrig inträffade i Japan. Jag fick det en gång spontant i Slussen, i eftermiddagsrusning, cirkus 100 från hemmet. Problemet är att man då måste möta alla dryga södra latin elever som naturligtvis lägger märke till det varpå jag panikslagen kutade in i första bästa butik.
"Hej, får jag låna toaletten?", viftandes med en nerblodad hand...
Klockan är strax efter tio, börjar inse att man kanske borde ha gjort något vettigt de senaste tre timmarna förrutom att äta frukost och glo på den där fult 3d-animerade barnserien på Nickelodeon...
Dags att stiga upp med andra ord, snart är det dags för lunch.
Väl mött gott folk,
Ni som fortfarande bryr er...

Gungstolen är SÅLD!

Men herregösta vilken knölig dag. Upp tidigt, ner för backen, cyklist som cyklar på trottoaren och vägrar flytta på sig (glad att jag inte passade på att harkla mig när bilen körde förbi). Hinner precis med tåget och lyckas få en referens. Men egentligen borde detta betyda nått i stil med att nästa halvan av dagen kommer resultera i totalt vanvridet kaos.
Hell sh*t. Vad gör man... Dags att rensa skafferiet?

Morrhår

Jag måste ha gjort något väldigt ondskefullt om nätterna. Ty jag förstår inte varför folk tycks framstå så onda. Jag har gett er mitt förtronde, jag öppnar dörrar, kliver åt sidan, ler, ändå får jag bara en iskall hand i nacken.
Är det bara jag eller är det nått som har hänt?

Död åt Comhem

Jag blir så lack. Varför. Vaaaaaaaaaaaaaarför? Vad har jag gjort er? Jag hatar er. I tid och evighet. De stal den, min sssöte...