Vägen till ninjornas dal

Senast vi lämnade den namnlöse hjälten blev han i princip indragen i vad som verkade vara ett kollektivt självmord. Med en mystisk ninja föll de båda handlöst mot marken, eller kanske inte.
Ty i de för oss vanliga dödliga finnes alltid dessa världar där allting som inte borde finnas, ske eller sägas faktiskt är av oanständig existens.

De båda hade nämligen fallit ner i ett sånt där mystiskt hål som vi typ hittar på sådär lagom mitt i pannkakan, allt för att inte göra en lång historia kort och undvika onödigt övervåld.

Skrikandes föll de båda genom hålet, ner i en sjö av väldigt otrevligt brunvaniljkrämigt vatten. Men tro så blöjvälj inte att det luktade vanilj, nä snarare mer åt rutten pannbiff med olivsallad doppad i det mest otrevliga man kan tänka sig.
"Tvi", sa ninjan och spottade ut vad denne nu fått i munnen.
Hjälten sa inget men såg ungefär lika äcklad ut, reste sig och hjälpte ninjan upp ur sjön av allmänna otrevligheter.
"Var är vi?", sa han undrande.
"Ingen aning", sa ninjan och rörde sig bortåt från platsen.
Hjälten lunkade efter i mörkret och kände sig fram. När ninjan tyckte han tog för lång tid tog han tag i hjältens arm och drog med honom genom grottan, så snabbt som hjälten nog aldrig vågat sig fram i en tvärmörk grotta.
Efter ett tag tycktes de närma sig något som liknade en öppning. Ivrigt tog de sig igenom den och möttes av något helt oväntat. En stor dal, fylld med grönska, konstiga träd och djur som klättrade omkring överallt. Varmt var det, varmt och fuktigt, och solen var på väg upp vilket gav omgivningen en något slags speciell färgsättning.
Helt oväntat började det dyka upp en massa typer i olikfärgade kläder. Många tycktes tydligt skifta beroende på vilken omgivning de hade kring sig, det tydligaste man såg var deras skuggor, annars kunde man mest ana att det var någon där.
"Äntligen tillbaka ser jag", sa den grönaste av dem.
"Vi hade tur", sa ninjan, men tystnade när han tittade på sina kläder.
"Jo jag ser det", sa en rödklädd.
"Var är vi?", undrade hjälten.
"Jaså minsan, en nykomling", sa den gröne ninjan ock skrockade för sig själv. "Då får jag passa på och välkomna dig till ninjornas dal."
"Kommer du också från utsidan måntro?", undrade den röde ninjan.
"Utsidan?", sa hjälten och såg osäker ut. "Jaså, ja man kan väl inte säga att jag kommer härifrån precis..."
"Vi hade en precis som du som påstod sig komma från någon helt annanstans"
Hjälten lyste upp.
"Berätta mer!", sa han ivrigt.
"Det var en flicka, med trasiga kläder, vacker som en blomma må jag säga."
"Är hon här menar du?"
"Njäe, tyvärr, de tog henne norrut, det är inte säkert nog här, plus att häxorna i norr vet bättre."
"Häxorna i norr..."
"Vi kan hjälpa dig på traven dit, men inte än på ett tag. Vi ligger i strid med pirater just nu, och våra elgitarrer är försvunna."
"Elgitarrer..?"
"Affärshemligheter", sa den gröne ninjan och såg hemlighetsfull ut.
Plötsligt rusade en knallblå ninja förbi och skrek:
"De är här! De är här! Till vapen allesamans, piraterna är här!!!"

Fortsättning följer...