
Men för i helsefyr, skriv kommentarer, hur ska jag veta att någon läser bloggen om ni inget skriver. Duh, känns som att titta in i en öken...
Ni ändrar just nu de mörkaste av de mörkaste korridorer. Regnet och de dundrande åskknallarna ni nyss lämnade bakom er är som bortblåsta. Istället hörs ett svagt dån, ett dån som skulle kunna komma varifrån somhelst, från vadsomhelst. Mörkret faller tungt på era axlar, ni går, går, går, går, och snubblar in i suset av Stormbyar. Välkomna, eller spring för livet. Valet är ert.
1 kommentar:
Okej okej.
Skicka en kommentar