tisdag, juli 07, 2009

Kanter

Det här med kanter, alltså, vad är det som är så farligt med sånt? Varje gång en ny limpa skivad bröd dyker upp i skafferiet så är det alltid någon som hoppar över kanten (vart landar man då egentligen?), varför? Är den så farlig? Är det typ där som bagaren eventuellt mest är och petar med sina fingrar? Vad är egentligen kanten? Somliga verkar vilja definiera det som den yttersta brödbiten, den som är så att säga ytterst när paketet är oöppnat. Men vad händer då om kanten saknas? Då blir det ju en ny kant. Om man skulle gå och dissa alla relativa kanter på brödet, då borde det väl innebära att brödet inte finns? Att man i princip endast betalade lönen åt någon stackars bagare i vartusan de nu jobbar, (gissningsvis Brasilien där Eldorado verkar importera en hel del, så andra lär väl apa efter dem).

Kusligt...

Sen det där med pizza. Har mött många som ständigt klagar på pizzakanten, som instinktivt skär bort den och äter det som blir över (då syftar vi som kant på den upphöjda halvbrända degbit som sitter ytterst på pizzan). Hur blir det då om man säger att man inte vill ha kanten, skär bort den och börjar äta innehållet? Då har man i princip börjat äta på kanten ändå.

Varför denna ohyggliga kantskräck? Har det något med att det rimmar på tant? Typ sådanna som petar fingret i ryggen på en i matköer? Eller är vi så rädda att trilla ner från dem att vi gör allt vi kan för att eliminera dem?

Tänk om kanter inte existerade, allting satt ihop i en evig oändlighet. Kusligt...

2 kommentarer:

Esperanza sa...

Men jag är inte rädd för pizzakanten i alla fall! Den är nästan godast! Men man blir så mätt av den så man sparar den till sist så kan man ha den och knapra på :) Jadu, det finns ett helt diskussionsämne om kanter. Vi kanske ska föreslå en ny kurs på högskolan? "Kantkunskap"

Anonym sa...

Ja nu finns ju kurser för allt möjligt, själv funderade jag på att gå en termin astrologi för ett tag sen. Vi kanske borde skriva en bok, som sen ges ut av Studentlitteratur i Lund.