Den Andra Sidan

Furst Aingus stötte svärdet rakt mot den namnlöse hjälten men blev inte helt oväntat parerad och vacklade bakåt. De båda sted i flera minuter, båda vid flertal tillfällen en hårsmån från döden. Men så hände något. Aingus slängde ifrån sig sitt svärd och sträckte upp armarna i luften.
"Du har besegrat mig, min vän", skrattade han otäckt. "Seså, förgör mig nu så jag slipper detta eviga lidande..."
Den namnlöse hjälten släppte sitt svärd även han.
"Jag kan inte ge mig på en försvarslös person, även hur ond han än må vara"
"Du är modig ser jag, men tydligen inte helt förberedd"
Ett moln av blixtar kom farande mot den namnlöse hjälten. Aingus hade riktat sina otäcka händer rakt mot honom och var sekunderna från att förgöra honom.
"Nej! Aingus snälla du, gör det inte", skrek prinsessan Yrvig från andra sidan gallret.
Aingus slutade och vände sig mot prinsessan.
"Vad kan du ge mig i utbyte mot hans liv, prinsessa?"
"Låt honom gå, han vill mig bara väl"
"Om jag släpper honom, måste du lova mig en sak, att du svarar ja på min fråga jag snart ska ställa dig!"
Prinsessan såg på den namnlöse hjälten, samtidigt kände hon hur tårarna rann. Hon ville aldrig någonsin gifta sig med denna mörkrets furste, men hon ville heller inte se oskyldiga drabbas.
"S-som du vill."
"Ett mycket klokt val, men som du säkert förstår kan jag inte släppa honom fri i denna värld. En dag återvänder han och utkräver sin hämnd. Jag tänker skicka honom till den andra sidan."
"N-nej! Du får inte!"
"Säg nu farväl till din vän här, detta blir det sista du ser av honom."
Furst Aingus pekade med armen mot den namnlöse hjälten. Denne visste knappt vad som försegick när han plötsligt omgavs av ett lysande sken och började sväva upp i luften. Prinsessan såg förtvivlat på hur han långsamt suddades ut framför. Då såg hon Aingus' svärd ligga i närheten. Hon sträckte sig så gott hon kunde för att nå det, och lyckades tillslut få tag i det. Direkt kastade hon svärdet rakt mot furst Aingus som i nästa ögonblick ryckte till. Den namnlöse hjälten blev hängandes i luften och såg förvirrat på vad som utspelade sig framför.
Aingus sa inte ett ord utan stirrade förskräckt på prinsessan. Hon hade lyckats träffa honom rakt i axeln, källan för all hans magi. När den nu var skadad skulle det inte dröja länge innan hans livskraft tog slut. Kort därefter föll han ihop.
Den namnlöse hjälten föll ner till marken men reste sig snabbt och tog ett svärd för att sedan försöka få sönder gallret. Prinsessan försökte även hon så gott hon kunde och tillslut lyckades hon komma igenom det. Hon hoppade upp och kramade om den namnlöse hjälten.
"Åh jag är så tacksam för att du kom, jag trodde hoppet var helt ute.."
"Det var nog något som ledde mig hit... tror jag"
"Följ med mig tillbaka till mitt hemland, jag är säker på att du kommer bli väl välkomnad!"
Plötsligt mullrade det i hela rummet. Ett otäckt ekande skratt for omkring i tornet.
"Det blir ingenting av det prinsessa", sa en alltför välbekant röst. Det lät dock nu mer som om hans röst kom överallt ifrån.
Både prinsessan och den namnlöse hjälten vände sig förskräckta mot furst Aingus kvarlevor. Den hade rest sig och stod vacklande med armarna hängandes livlösa som en zombie. Med sina hemskaste magiska krafter började han ännu en gång skicka den namnlöse hjälten till den andra sidan. Prinsessan å andra sidan grep hårt tag 0m honom i hopp om att hålla honom kvar i denna värld.
Plötsligt blixtrade det till och i nästa ögonblick var både prinsessan och den namnlöse hjälten borta...

Fortsättning följer...