Lajva i Stockholm?

I jämförelse med många andra huvudstäder känns det nästan som att kila omkring i värsta rollspelet när man går omkring i värsta områden, som ikväll, gåendes genom ett dunkel av träd, i fjärran synes Högalidskyrkan (läs Demonkungens Slott) där den onde furst Aingus håller prinsessan Yrvig fången i det östra klocktornet (om man nu vrider på bygget, jag tycker öster tilltalar ganska personligt). Åskan skär genom himlen som en knivägg samtidigt som regnet piskar mot den torra marken som omger slottet. Inte en växt har här vuxit på år och dar, bara synes de
dödsranglande kvarlevorna efter vad som en gång var träd. Inte en själ har beträtt denna yta sedan urminnes tider, endast den djupaste ondskan cirklar kring dens ben som vågar beträda ens närheten...
Där står han, den namnlöse hjälten som man sket i att namnge i början av spelet, han har powertrainat som en jäkla galning och nått den ultimata nivån när man kan använda Blikssvärdet. Och där... där tar han steget, över från marken vars själar ännu lever, för att äntra de dödas domäner..... Fortsättning följer...