Tror jag börjar bli sentimental. Tycker det ploppar upp mer och mer suspekta minnen hela tiden i huvudet på sistone. Kanske ska börja skriva en bok när man ändå är i farten...
Ni ändrar just nu de mörkaste av de mörkaste korridorer. Regnet och de dundrande åskknallarna ni nyss lämnade bakom er är som bortblåsta. Istället hörs ett svagt dån, ett dån som skulle kunna komma varifrån somhelst, från vadsomhelst. Mörkret faller tungt på era axlar, ni går, går, går, går, och snubblar in i suset av Stormbyar. Välkomna, eller spring för livet. Valet är ert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar