Känns precis som någon oskriven regel att passagerare inte vill/orkar/kan gå vidare... nej glöm kan förresten, man kan alltid bara man vill, och orkar gör man alltid, det är bara viljan som saknas, för någon vilja att orka gå av bussen finns det väl, annars blir jag förvånad..
*Föreställer sig en hög passagerare som inte kommit av bussen för att de inte orkar*
En situation kan vara som sådan att på en dragspelsbuss så går alla bakåt en bit, rätt som det är ser tjejen framför mig sin väninna sitta på ett säte närmast gången och måste slaviskt stanna och krama om och sedan stå still, fortsätta prata och inte röra sig ur fläcken. Vips, alla får tränga sig förbi det lilla utrymmet som blir kvar fram till själva dragspelsdelen i bussen. Där "hoppar" alla över till andra sidan, men när det blir fullt där, då händer något. Folk liksom bara stannar, ungefär som om någon stod där fastän det faktiskt bara är luft. Blir som ett stort hål mitt i bussen, ingen rör sig, och den som ens vågar gå in i dragspelet, förpassas till utstötthet, eller det är i varjefall så man kan tolka det.
"Fortsätt bakåt i bussen", uttalat på diverse dialekter och eventuellt med eller utan svordomar.
Folk rör sig, hoppar in i den "förbjudna zonen" där ingen vågar gå.
Frågan är hur fasen detta mystiska fenomen uppkommer. Är folk rädda att inte nå till dörren? Sorry, men när du på ena sidan rör sig mot dörren kommer du inte förbi strömmen som pulserar åt andra hållet, bakåt i bussen.
Tror de att de ska sugas upp i något mystiskt svart hål? Sorry, men jag tvivlar på att SL kör bussar som avlägsnar folk inne i bussen, det får väktarna sköta genom att slänga av vissa "speciella" passagerade (även om ett svart hål vore rätt intressant).
Nu avslutar jag detta tragiska inlägg med en glad bild för att inte förlora stämningen från det tidigare inlägget.
Over and out.
2 kommentarer:
Verkar vara ett jobbigt fenomen det där...Jag vet ju inte så himla mycket om det eftersom vi inte har dragspelsbussar i lilla Hedemora :P Men bra att du försöker hålla humöret uppe med den lilla apan. Han var nästan lika söt som dig :)
/I
Du anar inte hur ofta jag får ropa ut i bussen att folk ska gå längre bak... De lär sig aldrig, speciellt inte tonårstjejer. De lever i sina egna världar och där finns inga medpassagerare.
Skicka en kommentar